V för Vendetta

Tomas Hemstad 20:27 24 Mar 2006
Vi skulle kunna ägna det här utrymmet åt att diskutera lämpligheten i att Warner Brothers gör en film som kan tydas som en anarkistisk brandfackla. Eller så skulle vi kunna bena ut hur väl James McTeigue och bröderna Wachovski har förvaltat arvet från Alan Moores förlaga. Men jag vill inte tänka på något av det. Jag vill tillbaka in i salongen. Jag vill känns rysningarna längs ryggraden i den mäktiga slutscenen. Jag vill sätta på mig en en svart cape och spränga regeringen. Jag vill ha mer [I]V för Vendetta[/I] och jag vill ha det nu. "Remember, remember, the fifth of November, gunpowder treason and plot. I see no reason why the gunpowder treason should ever be forgot." I inledningen av [I]V for Vendetta[/I] möter vi Guy Fawkes. Mannen som försökte spränga parlamentet i England för lite drygt 400 år sedan. Precis som i verkligheten misslyckas han och hängs för högförräderi. Men i en auktoritär framtid inte helt olik vår tid dyker det upp en man i en Guy Fawkes-mask med samma konspiratoriska tankar. V är verkligen en fantastisk hjälte. Bara en sådan sak som att han markerar sin brittiskhet med att slänga fram några putslustiga alliterationer istället för att spela Allan med coola droplines gör att man älskar honom från första scenen. Natalie Portman spelar hans protegé Evey, en ung kvinna som försöker komma över ett svårt förflutet och passa in i ett samhälle där det blivit brottsligt att sticka ut. Den enda invändningen jag har mot [I]V för Vendetta[/I] är att fördjupningen av persongalleriet är lite slarvigt. Jag skulle gärna lärt känna vissa av karaktärerna bätte innan de möter sitt öde. Filmen refererar till allt från nazi-Tyskland till aktualiteter som Guantanamo och fågelinfluensan. Många amerikanska kritiker har valt att se filmen som en direkt allegori om Amerika och kriget mot terrorn. Det förefaller märkligt då Moore är engelsman och albumet från början var inspirerat av Thatcher-eran. Och även om det hänvisas till amerikanska företeelser så framgår det tydligt att den fascism som speglas är ett universellt problem. Det här är inte frågan om någon hetsig action. Intrigen är gåtfull och bit efter bit läggs till i pusslet. Till skillnad från Fawkes sparar McTeigue på krutet och väntar in exakt rätt tillfälle att låta handlingen explodera. Ståpälsen som följer är obetalbar.
Skådespelare: 
Regi: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler filmrecensioner

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!