Teknikfetischistiska kärleksaffärer mellan människor och maskiner brukar vända sig mot erotik eller komedi för att varna om hur vi isolerar oss från omvärlden bakom skärmar. För det mesta skildras det ur manliga perspektiv: James Woods som kysser fylliga teveläppar i Videodrome, nördduon som skapar sin drömkvinna i Weird Science, eller nu senast en mustaschprydd Joaquin Phoenix som dejtar sitt operativsystem i Her.
När Christopher Nolans hovfotograf Wally Pfister regidebuterar med den humorbefriade technothrillern Transcendence kan det vid första anblick verka som en kullkastning av könsrollerna. Istället ser vi en kvinnlig forskare blunda för det självklara, låta sin kompetens överskuggas av irrationella känslor och bestraffas därefter.
På branten till teknologisk singularitet utsätts Will Caster (Johnny Depp) för ett mordattentat, men får hjälp av sina kollegor – frun Evelyn (Rebecca Hall) och bäste vännen Max (Paul Bettany) – att ladda upp sitt medvetande i en kvantdator. På så sätt kan han reinkarneras som en artificiell intelligens och slutföra sitt livsverk från andra sidan graven.
Det krävs inte mer än en enda blick på Wills på digitala anlete för att ana ugglor i mossen. En slags ögonbrynslös cyberzombie med renrakad skalle och blytunga ögonpåsar som lyckas styra Evelyn mot en ökenhåla, där hon under Wills ledning tror sig etablera ett vetenskapligt mecka. Eller om hon nu gjort sig skyldig till att bygga sin egen fängelsecell.
Trist scenografi, livlösa skådespelarinsatser och en strypt dramaturgi bidrar till att göra Transcendence till den tröttaste sortens cyberpunk som utgår från avskräckande begränsningar istället för att tänja på gränserna. Ett långtråkigt slentrianförhållande med bildstörningar och dålig täckning.
