Baserad på journalisten Jake Tappers bok The Outpost: An Untold Story of American Valor berättar krigsfilmen The Outpost om en liten militärbas i Afghanistan. Belägen i en dalgång ansågs den omöjlig att försvara och jämfördes med general Custers förlust vid Little Bighorn. Tyvärr utvidgas inte jämförelsen för att i filmen också problematisera amerikanernas närvaro, utan den kritik som förs till ytan handlar först och främst om hanteringen av amerikanska liv.
Men det är också ett försök att återge berättelsen om ett av de mest dekorerade kompanierna i amerikansk historia någorlunda osminkat. Det är i alla fall ingen flaggviftande nationalporr á la Michael Bay. Men även om soldaterna svettas, svär, drar fräckisar och allt annat män i grupp tydligen gör för att höja moralen saknar filmen återigen ambitioner att gå djupare.
Men det finns också ljusglimtar. Inte minst parningen av Scott Eastwood och Caleb Landry Jones. Då och då kisar Eastwood som pappa Clint, och har på det stora hela ärvt tillräckligt med charm för att komma undan med sitt porträtt av den urtypiska amerikanska hjälten. Jones, som hör till sin generations mest karismatiska skådespelare, är å sin sida lika förutsägbart castad som bråkstaken Carter. Men de två skådespelarnas olika energi och spelstil fungerar otippat bra. Och bra mycket bättre än Orlando Blooms forcerade sydstatsaccent i rollen som kompaniets kapten.
Utöver karismatiska rollprestationer förtjänar fotograf Lorenzo Senatore och klippare Michael J. Duthie visst beröm för filmens stridsscener, som om än ack så utdragna ändå är effektivt iscensatta. Mycket annat finns det tyvärr inte att hämta. Kanske berättar Tappers bok en berättelse vi inte hört förr. Filmatiseringen har vi sett varianter av flera gånger om.
