Man of the Year är en film med, vad man brukar kalla, många skikt. Den börjar som en politisk satir, utvecklas till en romantisk komedi och fortsätter som en thriller. Tyvärr är alla skikt riktigt jävla dåliga. Good Morning Vietnam-polarna Barry Levinson och Robin Williams tycks ha kört en rejäl barrunda, kommit fram till att det går att spinna vidare på lite gamla succékoncept och bara kört på. Därför drabbas vi av Williams allra jobbigaste tourettes-monologer, Levinsons lamaste försök till politisk kritik och en film som, för att parafrasera Lisa Nilsson, tuggar på utan varken mening eller mål. Bland de goda idéerna, som här mynnar ut i just ingenting, hittar vi konceptet komikern som politiker. Williams spelar Tom Dobbs, en vansinnigt populär komiker som ställer upp i det amerikanska presidentvalet som oberoende kandidat - och vinner. Ett ganska klyftigt upplägg med tanke på det inflytande som Jon Stewart, Stephen Colbert och Bill Maher faktiskt har med sin talkshows. Men det dröjer inte många minuter innan den bollen dribblas bort. Dels är det något djupt tragiskt och osympatiskt över Williams svammel. Han framstår som den enda kolatorsken på familjemiddagen och det är lättare att köpa honom i obehagliga One Hour Photo-roller nu för tiden. Tanken att han skulle gå och bli folkkär 2007 går helt enkelt inte ihop, och dels sticker filmen iväg åt så många håll att all energi går åt att försöka hålla ihop trådarna. Det är energi som skulle kunna användas åt bättre saker som att peta näsan, snygga till din MySpace-sida eller att ta en debattrunda med Jimmie Åkesson till exempel.Skådespelare:
Regi:
