Christopher Walken

Filmrecension

Man of the Year

Man of the Year är en film med, vad man brukar kalla, många skikt. Den börjar som en politisk satir, utvecklas till en romantisk komedi och fortsätter som en thriller. Tyvärr är alla skikt riktigt jävla dåliga. Good Morning Vietnam-polarna Barry Levinson och Robin Williams tycks ha kört en rejäl barrunda, kommit fram till att det går att spinna vidare på lite gamla succékoncept och bara kört på.

Stepford Wives

Paul Rudnick är något av filmbranschens motsvarighet till Fab 5. Normaliseraren liksom. Från [I]Addams Family Values[/I] via [I]Jeffrey[/I] till [I]Ute eller inte[/I] har han gjort sitt bästa för att komprimera, översätta och förpacka gayhumor för en massa som är i huvudsak straight. Med allt mer smetiga resultat. [I]Jeffrey[/I] var en ganska avancerad romcom om sex i ett hivdrabbat New York. Två

Rätt upp i 90-talet

En av mina absoluta favoritfilmer alla kategorier är Werner Herzogs [I]Kaspar Hauser - var och en för sig och gud mot alla[/I], om en man som levt instängd i en jordkällare och i vuxen ålder släpps ut i 1820-talets Tyskland, och ska försöka lära sig att bli en samhällsvarelse. [I]Rätt upp i 90-talet[/I] bygger på samma idé; en 35-årig man, som under hela sin livstid bott i ett underjordiskt sk

Last Man Standing

Det är ingen tillfällighet att ni här ovanför bara kan se manliga aktörers namn. Detta är nämligen så nära den renodlade mansfilmen man kan komma. De fåtal kvinnor som figurerar vimsar som nynackade höns kring alla manbarhetsriter. Med "Man" menas här sådana som den (ö)kända psykoanalytikern Rigmor Robert vurmar för: den vars IQ-tal matchar antalet kulor i en Magnum 44. Humprey Bogarts klassiska n

I sista sekunden

Ämne: Offer för typecasting. 100 kronor: Christopher Walken spelar i denna film en a) plyschpappa b) busschaufför eller c) svårt galen och känslokall gangster? Stackars sate. Hursomhelst: Det hade sett snyggare ut om regissör John Badham i förtexterna lagt in ett "Tack till Mr Hitchcock", eller dylikt. Det är nämligen inte mycket i I sista sekunden som inte är stulet från den engelska kungen av my

X-tra bagage

Få lyfter nu för tiden på ögonbrynen inför termen action-komedi. Även om de omfattade filmerna har funnits längre än epitetet är det bara de senaste cirka 15 åren som det tas för lika givet som den bisarra drycken whiskey-likör. Precis som nämnda spritsort är dock dessa blandraser, i sin strävan att nå en så stor målgrupp som möjligt, ofta profillösa, oengagerande och sliskigt inställsamma. När nu

Things to Do in Denver When You´re Dead

Nu har Hollywood definitivt fattat independentfilmens innersta väsen och vad det är som lockar unga män i bockskägg till biografen: En klurig titel, några kända men ändå inte för erkända skådespelare, en hipp dialog med termer som bara förstås av de mest insatta, det vill säga de på duken, samt ett gäng kufiska karaktärer med underliga smeknamn. Suck. Filmfabriken har alltid, oavsett om det gäller

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste skivrecensioner

Senaste filmrecensioner

Mest läst
1. "Det är ingen genväg att vara rånare"
2. 24 timmar kostym
3. 48 timmar Stockholm
4. “Det här var på liv och död”
5. Suzanne Osten är död
Senast
1. Lykke sätter betyg på Instagram v.47
2. Konsten att klara upp det ouppklarade
3. 24 timmar kostym
4. "Det är ingen genväg att vara rånare"
5. Karin Nordin: ”Fine dining är inte min grej”
Senast
1. Premiär: Korsvägen - Louise (akustisk version)
2. Lykke sätter betyg på Instagram v.47
3. Konsten att klara upp det ouppklarade
4. 24 timmar kostym
5. "Det är ingen genväg att vara rånare"
Senast
1. Lykke sätter betyg på Instagram v.47
2. Konsten att klara upp det ouppklarade
3. 24 timmar kostym
4. "Det är ingen genväg att vara rånare"
5. Hur ska en 30-åring utan sparpengar kunna köpa en lägenhet?

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!

Signa upp mig