Robin Williams

Man of the Year

Man of the Year är en film med, vad man brukar kalla, många skikt. Den börjar som en politisk satir, utvecklas till en romantisk komedi och fortsätter som en thriller. Tyvärr är alla skikt riktigt jävla dåliga. Good Morning Vietnam-polarna Barry Levinson och Robin Williams tycks ha kört en rejäl barrunda, kommit fram till att det går att spinna vidare på lite gamla succékoncept och bara kört på.

Natt på museet

Jag inser att det måste framstått som en magisk idé vid ritbordet. Ben Stiller som hunsad vaktmästare på ett naturhistoriskt museum, hundraåringarna Dick Van Dyke och Mickey Rooney som griniga kollegor, och så små, små miniatyrer av Owen Wilson (cowboy) och Steve Coogan (sarkastisk romare) som hela tiden ligger i luven på varandra.

The Aristocrats

För ett par år sedan drog SVT igång storsatsningen [I]40 års humor i public service[/I]. Och redan vid valet av titel anade man ungefär hur skoj detta skulle bli. För så fort något uttalas "humor" så vet man att man bör vara beredd på det rakt motsatta (se [I]Vitsuellt[/I], [I]Lösnäsan[/I], [I]Humorlabbet[/I] och [I]Kullagret[/I]). Men det mest skrämmande med tv-serien var upplägget. Man hade tema

One Hour Photo

Robin Williams tycks inte vara den han varit. I alla fall inte om man ser honom som mördare i Insomnia eller som psykopat i [I]One Hour Photo[/I]. Eller så är det alldeles tvärtom, att äntligen får hans egentliga personlighet utrymme på duken... (Kunde inte låta bli). Hur som helst är det en utveckling av hans skådespeleri, att tvingas ner i hastighet och i rörelse. Plötsligt ser vi dårfinken fr

Insomnia

Det här är inte [I]Memento[/I], det här är något helt annat. Chris Nolans remake på norrmannen Erik Skjoldbjærgs film från 1997 (dessutom Nolans första film för ett Hollywoodbolag) är en betydligt mer konventionell exercis än genombrottsfilmen. Men vilket bildspråk Nolan flexar. Lågmält och försiktigt bygger han upp sin

200-årsmannen

Utan att ha läst en rad av Isaac Asimov så vågar jag påstå att han inte skulle känt igen mycket i [I]Ensam hemma[/I]-regissören Chris Columbus filmversion av hans novell [I]Bicentennial man[/I]. Inte mer att vänta heller av ännu ett samarbete mellan Columbus och Robin Williams. Eller har ni redan glömt [I]Välkommen Mrs Doubtfire?[/I] Jag skulle kunna göra det mycket lätt för mig genom att hac

Två pappor för mycket

För 20 år sedan spelade Robin Williams flamsigt infantil utomjording i fåniga TV-serien Mork & Mindy, samtidigt gjorde Billy Crystal den rappkäftade, buktalande bögen i första såpa-parodin Lödder. Historiken är talande. Där Williams fortfarande är överdrifternas mästare är Crystal mer den talade komikens företrädare. Visst har han setts i ett otal mindre begåvade komedier men flopparna har nästan

Drömmarnas värld

Det ska först och främst sägas att Drömmarnas värld är en imponerande film. Rent tekniskt. Jag tror aldrig att jag har sett en film där specialeffekterna (som vann en välförtjänt Oscar) har gjort mig lika stum av beundran. Vissa sekvenser gränsar till filmmagi, och alla som är det minsta intresserade av filmiska specialeffekter borde pallra sig iväg och se filmen. Men när det är sagt kan också til

Patch Adams

Läkaren och clownen Hunter "Patch" Adams driver ett annorlunda sjukhus i USA, putslustigt kallat Gesundheit-institutet. Här botas människor med vetenskap och humor, alla som kommer får gratis vård och man har ingen försäkring för felbehandling - extremt udda i ett land där allt och alla kan stämmas för miljonbelopp. Om filmen om Patchs liv har en dylik försäkring vet jag inte, men om jag vore Patc

Jumanji

Den första meningen som yttras i snälla äventyrsfilmen Jumanji lyder: "Det är ingen fara, det är bara en vargflock". Efter en sådan bristfälligt lugnande replik inser man att det, som Arne brukar säga, kommer mera. Mycket mera. Efter denna korta inledning, där två pojkar gräver ner ett brädspel i jorden, flyttas vi fram hundra år i tiden då den unge Alan har lagt vantarna på spelet. När han sätter