Det blir ett riktigt mörkt och välspelat kammarspel om sexualitet och maktkamp när William Oldroyd dammar av Nikolaj Leskovs kortroman ”Katarina Ismajlova” från 1865.
I romaner och filmatiseringar som utspelar sig i det viktorianska England har societetskvinnorna generellt tillåtelse att ägna sig åt vissa fritidsaktiviteter. I Jane Austens värld erbjuds de visserligen inte frihet på männens villkor, men de har ett begränsat spelrum att ägna sig åt aktiviteter som: ridning, kortspel, pianospel och friska promenader.
I Lady M, teaterregissören William Oldroyds debutfilm baserad på Nikolaj Leskov’s ryska kortroman från 1865, är livet som bortgift kvinna ett enda långt utdraget helvete utan några som helst ljusglimtar.
Den unga Katherine (Florence Pugh), är bortgift med en inskränkt liten man i ett ensamt hus på en vindpinad hed och tillåts i princip inte att göra något annat än att sitta och se vacker ut. Hennes make är både kontrollerande och frånvarande på samma gång, utkrävande av absolut undergivenhet och samtidigt fullkomligt ointresserad av Katherine. Som skildring av det viktorianska England ligger det rätt nära Andrea Arnolds, lyckade Wuthering Heights från 2011.
I det knarrande huset på heden lämnas Katherine ensam långa sträckor med det tjänstefolk som jobbar på gården. När hon till slut inleder, en något sadomasochistiskt färgad relation med en stalldräng, blir det upptakten till en maktkamp om tillvaron, som tar både en och två helt oväntade riktningar.
Florence Pugh som spelar Katherine, är i bild i princip filmen igenom och briljerar i sin transformativa kamp om rätten till sin egen sexualitet och frihet, den hänsynslöshet hon så småningom uppvisar kommer smygande på ett väldigt raffinerat sätt. Jag spår henne en lysande skådespelarkarriär.
Det dämpade fotot och den strama ljudbilden – det är i princip ingen musik alls, något fler filmer borde våga – ger de enskilda replikerna en särskild tyngd. Med en bakgrund som teaterregissör vet William Oldroyd precis hur han ska använda sig av blickfång och tystnader för att bygga intrigen. Precis så här vill jag ha mina kostymdramer!
