Konsten att göra film är bland annat konsten att veta vad man vill berätta för historia. Ska jag göra en kärleksfilm, en boxningsfilm, en maffiafilm eller en roadmovie?
I sina tidigare långfilmer har regissören Agneta Fagerström-Olsson haft ett skarpt fokus på det hon velat berätta. Den mångkulturella barndomen i [I]Seppan[/I], porträttet av pappan i [I]Hjälten[/I], norrländskt bröllop med förhinder i [I]Kärlekens himmelska helvete[/I]. Och i TV-serien [I]Hammarkullen[/I] rådde ingen som helst tvekan om vad hon ville säga.
Det är därför lite ledsamt att se hur [I]Knockout[/I] så att säga räknar ut sig själv, bit för bit, under resans gång. Det är en film som vill vara allt det som jag räknar upp ovan. Vilket tyvärr slutar med att den inte blir något av det.
Den börjar som en roadmovie med den före detta proffsboxaren Anders"Plutten" Jonsson och hans slemme manager "Råttan". Både Örjan Landström och Reine Brynolfsson förkroppsligar sina rollfigurer när de rullar fram i enrostig Cheva genom den norrländska ödemarken. Helst skulle Plutten vilja göra comeback, men han är lite för gammal, lite för fet, lite för trött, så i stället åker Råttan och han runt med en tredjeklassens countryshow. Plutten lirar gitarr och sjunger på hotellbarer i ingenmansland. Hellre än bra. Ända tills de kommer till Tromsö, där Plutten träffar sin gamle ryske boxarkompis Vladimir. Han är nu affärsman, vilket visar sig vara enförskönande omskrivning för mafioso, och vet precis vilka trådar han ska dra i för att få med sig Plutten in i sin verksamhet. Alla boxare drömmer ju om att göra comeback. Så trots Råttans protester lämnar Plutten honom och sticker till Murmansk med Vladimir. En världens ände med rostiga kärnkraftverk och läckande oljetankers. Grått och bedrövligt. Så mycket comeback blir det inte, däremot blir Plutten snabbt Vladimirs springpojke och unterwegs kärar han även ner sig i en prostituerad kvinna, som hanförsöker rädda till ett bättre liv.
Jodå, det händer en hel del i [I]Knockout[/I], karaktärerna är genomarbetade och tredimensionella och spelet i de bärande rollerna är gediget. Allra mest Igor Chernevich som Vladimir, en figur som sakta förändras framför våra ögonunder filmens gång. Förtjänsterna är alltså inte svårfunna. Men i och med att man landar i Murmansk så är det som om filmen åkt ifrån den riktiga filmen, om ni förstår. Maffiaskildringen imponerar bara i enskilda detaljer och jag kommer på mig själv med att fundera på hur livet leker med Råttan. Han är på tok för intressant för att tillbringa så mycket tid så många mil från kameran.
En film om de två, om Plutten och Råttan, och om sorgliga försök att ta sig upp i ringen igen, kunde blivit en vacker, lite sorgesam ballad om enföredettings jakt och längtan efter lite värdighet. Och i ett större perspektiv en film om Sverige och Den Stora Ensamheten.
[I]Knockout[/I] är och nosar på något stort, något med Stig Claesson-förtecken. Men movien tar fel road och går vilse i Murmansk.Skådespelare:
Regi:
