King Kong

Johanna Koljonen 17:43 29 Dec 2005
När Peter Jackson återuppväcker pulphjältar och monsterfilmer i King Kong är det uppenbarligen för att hylla 30- talsoriginalen som han älskar. Men jag associerar i stället till en annan tioårsperiod, den där Steven Spielberg rev av Närkontakt, Hajen, E.T. och de första Indiana Jones-äventyren. Det är inte bara skägget och kepan regissörerna har gemensamt. De har båda en pojkboksinställning till vad som är spännande, som är helt nödvändig för att förvandla omöjligt larviga idéer till bred, kommersiell underhållning. King Kong har ju till exempel ett idiotiskt grunkoncept. "I have come into the posession of a map", säger regissören Carl (Jack Black), kompromisslös på gränsen till psykopatisk och naturligtvis Jacksons onda alter ego. Han stjäl utrustning från en studio, shanghaijar sitt filmteam och den naivt änglalika skådisen Ann (Naomi Watts). Tillsammans med en skeppslast tjuvjägare styr de kosan mot (vad annars) Dödskalleön. För all del, himla med ögonen. Det gjorde jag också, tills mitt motstånd krossades av (den läckre Adrien Brody och) Jacksons magiska entusiasm. Plötsligt känns de blodtörstiga infödingarna och jättespindlarna riktigt fräcka. Alla karaktärer är naturligtvis arketyper och talar i klichéer, så dramat fungerar bäst när skådisarna håller käft. Brody och Watts är klockrena med sina känsligt rörliga ansikten, men precis som i Sagan om Ringen är det Andy "Gollum" Serkis som stjäl showen. Det kan förstås bero på den omgivande standarden men i det här sammanhanget är hans sju meter höga jätteapa också en vred och förrådd Othello. En riktigt bra monsterrulle fungerar som projektionsyta för våra egna rädslor. King Kongs självklara tema är framgångens pris. På vems bekostnad skapar vi civilisationer? På vems bekostnad har vi en underhållningsindustri? Mycket subtilt, nästan skamset, smyger det in ett klassnarrativ i den här filmen. De inledande bilderna likställer det berömda zoot och depressionsårens kåkstad i Central Park. Den avslutande striden på Empire State Building påminner oss om att Kong alltid har förknippats med New York. Se hur han rasar bland borgerligheten på Broadway! Njut av hans frihet! Hans uppror! Och den trygga förvissningen om att han kommer att skjutas ner till slut!
Skådespelare: 
Regi: 

Fler filmrecensioner