Franska multitalangen Maïwenn står för manus och regi till det historiska dramat Jeanne du Barry, där hon dessutom intar rollen som titelkaraktären. Filmen skildrar Jeannes liv - främst tiden då hon var älskarinna till kung Louis XV, en affär som snabbt blomstrade till kärlek.
Maïwenn gör ett just jobb bakom kameran. Manuset har bra rytm, men dras ner av underutvecklade element som lämnar frågetecken istället för positiv tvetydighet. Regisserandet är nästintill felfritt, ytterligare förhöjt av imponerande produktionsdesign och magnifikt foto som förverkligar det franska 1700-talet sömlöst. Hennes skådespeleri är okej, men det känns ibland som att Maïwenn spelar sig själv och inte Jeanne du Barry. Till skillnad från andra karaktärer tycks hon höra hemma i modern tid snarare än den skildrade tidsepoken, vilket framstår i både agerande och utseende. Insatsen är dock långt ifrån förkastlig, exempelvis är kemin hon har med Johnny Depp oerhört påtaglig.
Depp är vass som Louis XV. Trots kontroverserna i hans personliga liv är det kul att se skådespelaren framför kameran på nytt, i en roll som passar honom som handen i handsken. Att han dessutom pratar franska fläckfritt är imponerande. Benjamin Lavernhe som kungens kammartjänare tillför dock den bästa rollprestationen. Genomgående verkar Lavernhe emotionellt centrum, och i tredje akten får han verkligen utrymme att skina då berättelsen når ett känslofyllt crescendo.
De emotionella höjdpunkterna slår rätt, men ändå är filmens sista femton minuter aningen antiklimatiska på grund av missade möjligheter att vidare utveckla Jeannes livshistoria. Men bortsett från ett svagt avslut bidrar Jeanne du Barry för det mesta med vad som kan förväntas av ett påkostat kostymdrama.
