Hon är min

Pappa, Mr. Fitzpatrick, har alltid hävdat att man ska följa sitt hjärta, sin egen vilja. När de två sönerna Mickey (bohemisk taxiförare) och Francis (machoyuppie) tar fadern på orden blir samtalen kring söndagmiddagarna allt snårigare. Francis är kär, men inte i sin fru utan i pengar och älskarinnan. Mickey var kär i samma kvinna, blev okär, blir sedan kär i en passagerare och gifter sig inom 24 timmar. Och det är, som man säger, bara förnamnet.Edward Burns debutfilm från 1995, Bröderna McMullen, gick upp på svenska repertoaren för ett knappt år sedan men försvann relativt snabbt från biograferna, vilket tyvärr innebar att jag missade den. Några av de amerikanska kritikerna hävdar dock lite avmätt att Hon är min är ungefär samma film som Bröderna McMullen, men sämre. I så fall måste den sistnämnda ha varit en riktig kioskvältare, för det är länge sedan jag mös och småskrattade så mycket som när jag såg Hon är min.Likheterna verkar onekligen vara många, båda filmerna berättar en lättsam kärlekskomedi där huvudpersonerna är bröder, irlandsättlingar, New York-bor och kvinnofixerade. Men att Burns hämtar stoff till två filmer utifrån samma sociala sfär är väl egentligen inte något som skulle ligga honom i fatet, större män än Burns tycker som bekant om att kacka i eget och samma bo -- Woody Allen, för att ta ett exempel. Ett passande sådant också. Det är nämligen tveklöst dit de första referenssökande tankarna far. Men en seriös jämförelse med den cerebrala onanins mästare gynnar naturligtvis inte Burns. Faktumet att denna film har premiär samma dag som Allens bästa film på år dag, Alla säger I Love You, talar ytterligare mot att Hon är min ska leva speciellt mycket längre än Burns första gjorde på repertoaren. Den potentiella publiken till new yorkska orddueller kring kärlek räknas trots allt inte i miljontal.Vilket är synd. För även om den övervägande fyndiga dialogen ibland löper en uppenbar risk att gå i cirklar, och även om man får svälja några få osannolikheter, hyser Hon är min en obeveklig och vinnande charm. Detta mycket tack vare att Burns undviker de i genren "romantisk komedi" annars så vanliga stereotyperna. Yuppiebrodern, till exempel, är oftast ett svin men samtidigt ett älskvärt sådant. Dessutom är han utrustad med ett säreget munläder. Scenen där han indignerat dementerar påståendet om att han skulle vara bög genom att sträcka på sig och säga: "Look at all this maleness!!!" avbetalar en stor del av biobiljetten.Bonusinfo: Tom Petty blev ombedd att skriva en låt till filmen men blev så till sig i trasorna att han skapade en helt ny CD, som alltså ligger och berikar ljudspåret.