Herkules

09:44 23 May 2000
Säga vad man vill om Disney, men det ultrakommersiella företagets förmåga att år efter år spotta ur sig storsäljande tecknade långfilmer är helt enastående. Den här gången är det den romerska mytologins tur att hamna på affischpelare och barnmenyer på McDonalds - och då i synnerhet hjälte-hjältarnas egen superhjälte Herkules. Disneys version av myten är ett vanvördigt men kärleksfullt porträtt av en hormonstinn ung tönt, som tvingas ta sig i kragen och rädda världen. Att välja det antika Grekland och gudaboningen Olympen som skådeplats har visat sig vara ett snilledrag av Disneys idésprutor - här finns miljöer och ett persongalleri som måste varit rena julafton för tecknarna: skräckinjagande monster, vanvördigt porträtterade gudar, gigantiska tempel och ett gnistrande Olympen där festerna pågår dygnet runt. För att vässa klorna i den hårdnande konkurrensen på biografrepertoaren har man denna gång tagit hjälp av designern och konstnären Gerald Scarfe, mannen som bland annat låg bakom de tecknade avsnitten i filmen Pink Floyd - The Wall. Resultatet är faktiskt förvånande personligt, åtminstone för att komma från Kalle Anka-fabriken. Regissörerna John Musker och Ron Clements, som låg bakom Robin Williams-orgien Aladdin, har även denna gång lagt tonvikten på satir och humor i gammal hederlig screwball-anda. Staden Tebe har fått smeknamnet -The Big Olive- och bär klara spår av dagens Manhattan och Los Angeles, där stora reklamskyltar marknadsför Herkules-läsk och den storsäljande sportskon Herkules Air. Hjälten själv är en ung James Stewart i Schwarzeneggers kropp, och filmmakarna har inte sparat någon möda för att driva hejdlöst med hela myten om hans bravader. Till de komiska höjdpunkterna hör definitivt hjältetränaren Filoktetes, som här är en gubbsjuk Yoda-filur med smeknamnet Fille. Han besitter en orubblig tro på sin egen erotiska attraktionskraft, trots en klen kroppsbyggnad och det faktum att han utrustats med en hårig rumpa som verkar uppta större delen av kroppsvolymen. De fasansfulla titanerna och Hades suggestiva hav av förlorade själar balanserar på gränsen för vad som kan rekommenderas för de yngsta biobesökarna, och för oss lite äldre barn höjs en liten varningsflagg för sötsliskiga inslag som Herkules -man gör tokiga saker när man är kär-. Detta bör definitivt inte hindra någon från att se filmen som har alla chanser att bli en riktig klassiker. Det är inte varje år vi har julafton i november.
Hercules
Skådespelare: 
Regi: 

Fler filmrecensioner