Heltid

Calle Wahlström 09:00 8 Sep 2022

Éric Gravels socialrealistiska andan-i-halsen-drama Heltid presenterar ett livspussel deluxe när den ensamstående mamman Julie (Laure Calamy) försöker jonglera karriärsval, kollegor och barnvakter mitt i en utdragen tågstrejk. För Julie, som är chefsstäderska på ett flådigt Parishotell, men bor i en by utanför stadsgränsen, ställer strejken tillvaron på ända.

För att ha någon som helst chans att hinna till jobbet ringer väckarklockan långt innan solens uppgång. Barnen lämpas på en trulig men godhjärtad granngumma innan Julie kastas mellan pendeltåg och ersättningsbussar i trafikkaoset. På jobbet är chefen på dåligt humör och kollegorna utleda på att täcka för Julie, som antingen är sen eller måste iväg på arbetsintervjuer, ständigt med löftet om att det är sista gången. Barnens pappa är sen med underhållet och svarar inte i telefon, banken flåsar henne i nacken och korten är övertrasserade. Ändå får Julie tillvaron att gå ihop, men hur länge till och till vilket pris?
 
Gravels film är en föredömligt stressig men alltför bekant klasskildring. Regin prisades på filmfestivalen i Venedig 2021 jämte Calamys rollprestation. Personregin är också utmärkt och Calamy röjer inte så mycket som en falsk grimasch. Men vad som verkligen drar upp pulsen och får mig att tänka på bröder som heter Safdie snarare än Dardenne är när Irène Drésels malande technosynthar gifter sig med Mathilde van de Moortels klippning. Här rusar Julie mot utbrändhetens rand tillsammans med andra pendlare samtidigt som kollektivtrafiken sniglar sig fram, om ens det. Även i övrigt är iscensättningen skicklig, men också förutsägbar. Ett intryck som cementeras av ett slarvigt avslut.
 
Distributionsbolaget säljer in Heltid som en ”vardagsthriller”, och i någon mån tycks Gravel hörsamma spänningsmästare som Hitchcock. Den senare menade ju att publiken måste få andas ut efter en intensiv sekvens. Lite som en belöning. I Heltid råder ingen brist på intensitet. Men när vi som publik erbjuds det där andrummet känns det mer som genväg än belöning.
À plein temps
Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Fler filmrecensioner