Gustaf Westman – Den levande färgkritan

Har du vita väggar hemma? Beige modulsoffa? Och den där taklampan bestående av massa små glödlampor som typ alla har? Ingen fara, kära svennebanan, Gustaf Westman är här!

En kritlåda säger så mycket. Nästa gång du hämtar barnen på förskolan eller besöker vän med barn så ta en titt i barnens kritlåda. Det finns en krita som är längre och fräschare än de andra. Det är den vita kritan. Barn som målar fördomsfritt och från hjärtat använder inte den vita kritan. De målar med färger. Det är inte förrän de blir äldre och belånar sig för en tvåa i innerstan som de tar upp den vita kritan, eller ”äggskalskritan" som den då kallas, och fullständigt täcker sin lägenhet och sitt liv med denna ”färg”. Det är också då lyckan försvinner och ångesten tar över. Fråga bara vem som helst som äger vita väggar i innerstan. Ingen mår bra.

Den hippa holländska arkitektbyrån MVRDV snappade tidigt upp detta och ritade ett banbrytande ålderdomshem i starka pastellfärger och banbrytande former strax innan millenieskiftet. Det sociala resultatet blev häpnadsväckande. Livslängden ökade, umgänget vidgades och till och med personalen stannade längre på jobbet. 


Form och färg betyder något. Nyligen kom designern och författaren Ingrid Fetell Lee ut med en undersökning där hon påvisar kopplingen mellan färger och medveten design i skolmiljö och elever som känner sig trygga och studiemotiverade. I många fall har närvaron ökat kraftigt när skolmiljön förbättrats. Hon nämner designers som Poul Gernes, Publicolor och just MVRDV, som med mycket lyckat resultat lyckats etablera detta koncept utomlands. Så varför envisas vi svenskar med att inreda vitt och minimalistiskt?

Ja, detta har det skämtats friskt om och ingen vet väl riktigt varför, men klart är att ingen i det här landet verkar må riktigt bra. Det är bara att öppna valfri tidning eller slå på TV4 för att förstå det. Men det finns en räddning. Vi har en färggrann glädjespridare som just nu håller på att ta över världen med sina färgbomber. Han heter Gustaf Westman och är designern vars talang för inredning och hem- och köksprodukter just nu peakar. Med överdimensionerade vinglas, skruvade tidningsställ och lampor som ser ut att smälta och flyta ut framför dig har han charmat en hel värld. Ingen av hans design går obemärkt förbi och färgvalen är lika vågade som fascinerande. 

Det finns en inneboende energi och humor i varje objekt som alstrar något magiskt. En energi som fick den amerikanska mediaprofilen Emma Chamberlin att anlita Gustaf för ett galet minibord med spegel och Mercedes att låta honom göra en unik CLA-modell i rosa med inbyggt tält och picknick-utrustning. Nu har Ikea gett honom fira händer att skapa en serie inredningsprylar som kommer i butik i höst. Ja, vi kände oss bara tvungna att stämma av läget med detta vitaminpiller till konstnär. Vi hittade honom i Asien där han i skrivande stund befinner sig för att lansera sina produkter via små pop-ups.   

Hej Gustaf! Hur mår du?

– Det är bra! Jag sitter på en uteservering i Singapore, svettas lite och tror att jag håller på att bli sjuk, men annars är allt väldigt bra.

Det är väl den höga luftfuktigheten. Du får ta skydd på Raffles hotell och köra Singapore sling intravenöst.
– Bra idé!

Du genomför just nu ett triumftåg över Europa med dina pop-ups och är på väg mot världslanseringen av dina Ikea-produkter. Vilka är dina topp tre minnen från denna turné?

– Det första är lätt när jag var i Berlin och körde pop-up i en hyrd lägenhet. Utanför var de tio första i kön medelålders män! En kundgrupp jag inte trodde jag hade, haha.


Det låter som att du lägger medelåldersmän i samma låda som enhörningar! Varför skulle inte medelålders män uppskatta rosa-bulliga kaffemuggar?
– Ja, det kanske mest va att de orkade stå i kö. Det brukar vara mest unga tjejer som gör det. Sedan var baguettehållaren intressant att gå runt med i Paris. Folk hade åsikter!

Vad för åsikter?
– De blev väl provocerade att jag lekte och skojade med fördomar kring deras kultur och stereotypen av fransmän, men de flesta tyckte det var kul. På tredje plats över minnen var väl att sitta i Madrid med kollegor och dricka öl och äta den lokala potatisrätten patatas bravas.


Du har en förmåga att leka med fördomar eller kanske snarare varje lands kulturkanon, såsom trätofflor i Holland och korvställ i Danmark, hur tänker du kring Sveriges officiella kulturkanon och vad skulle du själv vilja lägga till?
– Min köttbulletallrik har absolut irriterat en och annan go person ute i stugorna! Så jag känner att jag redan gjort det. Annars kanske jag får göra något med midsommar? Jag vet inte, jag behöver tips.

Ja, du borde göra en riktigt knubbig och rosa midsommarkrans. Det skulle bli…högljutt i vissa led.
– Haha, okej. Jag ska fundera på det.

Berätta om reaktionerna kring köttbulletallriken.
– Min mamma berättade att folk gått bananas i kommentarsfältet på Ikeas svenska Facebook. Stor underhållning!

Kan man ana en viss Göteborgs-humor i din design? Hur har din tid i Göteborg och Chalmers format dig? Hur var kulturen på Chalmers till exempel?

– Jag är halvgöteborgare och jag lider absolut av göteborgshumor. Det blir värre och värre med åren faktiskt. Men just på Chalmers kämpade jag hårt för att vara så lite Chalmers som det gick. Ingen kortege, gasker eller spex. 

Din möbeldesign bryter helt med tanken på skandinavisk design som något vitt och stilrent. Du måste ha mött motstånd och ilska från någon i design- och arkitektankdammen i Sverige.

– Jag håller tyvärr inte med. Skandinavisk design handlar om enkelhet. Tittar du på mina objekt är de sjukt enkla och är uppbyggda av få enkla element.

Så tjocka, chocklila kaffemuggar med spikar på utsidan är traditionell svensk design?
– Nja, just de kanske är lite avantgarde. Men min filosofi med enkelhet och få komponenter är ganska traditionell skandinavisk design.

Jag skulle inte bli förvånad om du inom några år applicerar din design till arkitektur. Jag ser Barbapappahus framför mig. Vad säger du? Och berätta gärna samtidigt om din syn på Arkitektuppropet och den samtida debatten om svensk arkitektur.

– Jag skulle väldigt gärna göra större projekt och då skulle det absolut vara åt det mer experimentella hållet, med en go budget. Jag är så trött på arkitekturupproret, det är så dumt alltihop. Det går inte att bygga som man gjorde för 150 år sedan. Om jag har fått rätt information är Sverige världens dyraste land att bygga i. Det är bra, för det betyder att byggarbetare får rimligt betalt. Men det finns problem med offentlig upphandling och det är supertråkigt att det blir jävligt fult, som Slussen till exempel, när det väl finns pengar eftersom vi inte har något bra system för arkitekttävlingar och sådant. En riktigt bra byggnad hade antagligen skapat turism och varit bättre i längden, istället för den där muren. Men det är en debatt någon annan får brinna för.

Du känns för mig som möbelindustrins Emily Bode. Berätta om ditt förhållande till mode och vilka favoriter du har där.

– Det var väldigt snällt sagt. Jag älskar Bode. Jag inspireras mycket av modevärlden. Överlag inspireras jag mer av hur saker presenteras än vad som faktiskt presenteras. Där är modevärlden mycket starkare än möbelbranschen.

Vi har sett den geniala köttbullebrickan från din Ikea-kollektion. Berätta om processen med Ikea och hur samarbetet började.

– Det började för cirka tre år. Ikea, med Maria O'Brian i spetsen, kontaktade mig angående att designa för deras vinterkollektion. Det kändes halvkul först. Sedan gjorde vi om konceptet lite och det blev toppen! Det har faktiskt varit så kul att jobba med Ikea.

Vad är framtidsplanerna för Gustaf Westman? Och dina drömmar? Var hittar vi dig om 30 år!?
– Jag tänker att jag ska göra mer produkter och bredda sortimentet. Jag har en liten tanke om att göra ett färgglatt och kul Muji-koncept. Men vi får se, jag kanske ångrar mig. Jag vill också starta fler brands och jobba mer med arkitektur.

Vilken egenskap föraktar du mest hos dig själv?

– Jag är extremt lat. Läser aldrig böcker och lagar inte mat. Har jag tid över skrollar jag bara på telefonen. Men det kan vara för att jag jobbar med min hobby, så jag känner inte att jag måste ta vara på en ledig kväll.

Vilken var den senaste lyxgrejen du unnade dig?
– Jag köper väldigt lite saker. Ibland unnar jag mig lite fina hotell men det kan man ju oftast dra på företaget, haha. Så det kanske inte räknas. Jag brukar unna mig mat ute. Jag köpte en Marni-tote också, den kostade på riktigt 900 kronor…

Vilken talang önskar du att du hade?

– Att kunna betala räkningar vore bra. 

Hur skulle du vilja dö?

– Jag tror att en möbelrelaterad död hade varit mest strategiskt marknadsföringsmässigt. Typ att få en spegel över mig kanske?

När är du som lyckligast? Och vem gör dig lyckligast?

– När jag sitter på ett kafé med en riktigt dyr kaffe och känner att det är kul att skissa! Och min pojkvän Cade gör mig lycklig såklart. 



Läs även: Ruben Östlund – omöjlig att cancellera?