Lykke Eder-Ekman brukade hata Malmö. Nu ger hon staden en andra chans.
Det finns en stig vi alla som är intresserade av abstrakta självskadebeteenden ska vandra och den kallas Malmö. Eller så är man bara en vanlig stockholmare. Av någon outgrundlig anledning har alla som någonsin levt ett tryggt liv innanför tullarna velat byta ut det mot ett självmord på Nobeltorget och en pizza på Family Pub. Dag ut och dag in, sitter man där, äter sin hawaii och pratar om huruvida man sett Liv Strömquist i dag eller inte (inte). Man röker några cigg, man handlar på en marknad. Stirrar in i Sibyllas röda neonskylt och får ögonkontakt med en mås trots att det är november. Man sitter på en cykel, man sitter i en park. Man sitter i sitt badkar med handlederna uppskurna.
I Malmö trumfar det lilla livet. Trodde jag länge. Men så slutade jag plötsligt vara 19 och började fundera på om det kanske bara är så att det lilla livet trumfar för alla 19-åringar, i alla städer. Därför ska jag, nu stadiga 21 år, undersöka detta. Jag ska återvända till mina självmords stad och ta reda på hur hemsk den egentligen är.
15.00 Clemens
Vi börjar snällt med Clemens. För de som inte vet är det platsen där Jesus gjorde vatten till vin för första gången. En falafel kostar 25 kronor? Jag kommer dit och får rysningar av att vara så nära Nobeltorget. Tjugo. Fem. Kronor. Det måste ju vara en ideell verksamhet? Ja det är töntigt att haka upp sig på falafelpriset, men ser det ut som att jag bryr mig? Malmö stad borde göra en större grej av det, förstår ni hur mycket turister de hade kunnat dra? Jag känner killar i Stockholm som hade kunnat äta råttkött om det kostade 25 kronor.
Betyg: betyg: 6 Vatten till vin! Hör ni det?
18.00 Middag hos en stockholmare
De nyinflyttade stockholmarna får nys om att koriander kostar tre öre på Möllan och inleder i samma ögonblick dieten ”mapu tofu till frukost lunch och middag”. Gör Malmö-stockholmare något annat än att laga mapu tofu? Jag tror inte det. Man sätter foten på centralstationen och får fem sms av fem olika kompisar som bjuder in till mapu tofu-middag. Tyvärr tvingas man alltid äta den mjuka tofun i ett kök som är så inrökt att man inte ser handen framför sig. Bostadsrättsföreningen tillåter nämligen inomhusrökning och det tackar en vagabond (nyinflyttad stockholmare) inte nej till. De tänder cigg på cigg och spelar Vit päls-låt på Vit päls-låt. Den som hävdar att det inte är mysigt ljuger. Jag stormtrivs när min kompis "ciggar", som hon kallar det för att försöka integreras. Funderar på om Malmö verkligen är så hemskt när jag lassar upp en tredje portion m*pu t*fu.
Betyg: betyg: 5
19.30 Knarkrondellen
Vi vet alla att man flyttar till Malmö på grund av En varg söker sin pod. Det enda man vill är att lajva Liv och Caroline, går runt och tänka "Här har de gått, här har de varit bästisar". Och om de gjorde något i sin ungdom så var det att cigga i knarkrondellen. Och kanske konst med barbiedockor, men mest satt de i knarkrondellen. Ja den heter så på riktigt, look it up. Sitter där ett tag och deppar på ett mysigt sätt, kanaliserar deras ungdomsenergi. Tänker mig mycket jeans med hål i. Det är en helt okej look på mig. Allting är läskigt likt Aspudden. Förlåt. Men det är ett väldigt trevligt område.
Betyg: betyg: 4 En depression i knarkrondellen är bättre än ett självmord på Nobeltorget.
20.00 Resa till Lund
Det få vet om Skåne är att det är ungefär lika stort som Stockholm. Man kan ta sig mellan olika byar på en halvtimme, allting är bara olika förorter. Till Köpenhamn. Jag gör i en avstickare till byn Lund, en obligatorisk del av Malmö. Balanserar på kullersten och sitter på studentcaféet Ariman, träffar stockholmarna som inte flyttade till Skåne för att röka gräs utan för att sjunga i kör och sådana saker. Träffar inte en enda skåning, det bara strömmar in Södra latinare. Alla jobbar med någon låtsasgrej som typ studentradion eftersom universitetsstäder är som fängelsen. Ingen kommer ut, det skapas ett parallellamhälle. Alla läser På spaning efter den tid som flytt.
Betyg: betyg: 3 Sämsta delen av Malmö.
23.00 Lägenhet på Amiralsgatan
Man har inte bott i Malmö om man inte har bott på Amiralsgatan. Don’t shoot the messenger. Någon gång måste man ha touchat den där gatan, sett upp på de låga fula tegelfassaderna och undrat om this is it". För att sedan äntra lägenheten och se det mest bedårande man sett i hela sitt liv. Sover på min bästis soffa under ett takfönster som släpper in regn hela natten, men det är okej eftersom jag sover under ett takfönster. Som sitter på ett snedtak. Be-då-ra-n-de.
Betyg: betyg: 6 Lägenheten kostar 900 kronor i månaden.
Det finns en stig alla 19-åringar ska vandra och den kallas depression, förstår jag nu. Hur kunde jag hata en stad som inte gjort en själ förnär? Kanske för att jag är ett så stort fan av abstrakta självskadebeteenden? Jag vet inte, det enda jag vet är jag är skyldig Malmö en ursäkt.
Läs även: Möllans kallaste öl och Halva Malmö består av platser som finns i verkligheten
