Sådär 13 år efter Michael Moores genombrott med [I]Roger & jag[/I] har Sverige på nytt fått upp ögonen för den fetlagde amerikanens alldeles särskilda blandning av satir och samhällsjournalistik. Plötsligt finns han överallt. SVT dammar av den nästan tre år gamla TV-serien [I]The Awful Truth[/I] och sänder den som fredagsunderhållning, samtidigt som Ordfront som första svenska förlag släpper en av Moores böcker, [I]Korkade vita män[/I]. Han hyllas blint av pressen, och är allas nya favorit. Den plötsliga populariteten beror egentligen inte så mycket på Moore själv - han har i stort sett haft samma agenda sedan han började göra film och TV - utan snarare på att det just nu råder en sorts internationell högkonjunktur för kritiska röster om USA, så här ett drygt år efter World Trade Center.
Moore är den amerikanska vänsterns motsvarighet till tidningen En ding, ding värld - en upptäcksresande i dumhet som retar gallfeber på kapitalister och politiker genom sina naiva frågor och enkla liknelser. Men det är en lite allvarligare och mörkare sida av Michael Moore som syns i nu bioaktuella [I]Bowling for Columbine[/I], hans mest plumpa påhopp är borta till förmån för mer seriösa kvaliteter.
Utgångspunkten för filmen är dödsskjutningarna på Columbine High School och utifrån den händelsen drar Moore upp olika samband och sammanhang. Ett långt resonemang om vapen, amerikaners rädsla, terrorism, USA:s relationer till diktatorer, hur media blåser upp oro och villkoren för socialbidragstagare. Det säger sig själv att det blir ganska svepande bevisföring, och lite är det väl så att Moores samhällskunskapsundervisning fungerar bäst på dem som redan är på hans sida.
Ibland gör han sig själv en otjänst, som när han diskuterar våld med Marilyn Manson och inte lyckas ställa en enda kritisk fråga, ens för syns skull. Å andra sidan är hans sammanhang ibland svindlande på pricken, och bilden av den amerikanska mardrömmen otroligt effektiv och stark. Filmen lyckas verkligen sätta fingret på några av nationens allra fulaste bölder av dubbelmoral. Sidor av det amerikanska undret vi aldrig får se, problem och konflikter vi aldrig görs uppmärksamma på.
Det är i filmens absoluta slut som Moore gör sitt egentligen enda riktiga felsteg. Efter att ha gjort en lång och mödosam resa genom det amerikanska samhället, och byggt upp ett resonemang som täcker in alla möjliga aspekter på vapenkulten i landet, så avslutar han alltsammans med att prata med den gamle skådespelaren Charlton Heston, talesman för den amerikanska vapenlobbyn. Det är inte det att intervjun inte skulle vara med i filmen, men som final fungerar det bara inte. Moore framstår mer som spektakulär och hungrig på Hestons skalp, än intresserad av att lösa problemet på gåtan om varför amerikanerna så gärna tar livet av varandra. Det blir liksom lite futtigt att ställa den grånade Heston mot väggen, när det så tydligt framstår att han bara är en i mängden av de rädda vita män som upprätthåller USA:s interna terrorbalans.Bowling for Columbine
Skådespelare:
Regi:
