Den etiopiska fotografen Aida Muluneh som jobbar för att stärka fotografkåren i sitt hemland sa ganska nyligen till New York Times: You don’t need to send somebody here to photograph. There are folks here that are doing the work that just haven’t been given the opportunity.
Den svenska regissören Gabriela Pichler är inne på samma spår i sin andra långfilm Amatörer – hon vill vidga synfältet och berättarspektrumet. Skolungdomar i en liten ort får av besparingsskäl (på deras skola framställda som demokratiska) göra en kortfilm åt sin kommun för att sälja in Lafors hos en tysk lågpriskedja. Resultatet utmanar kommunens självbild och de allra mest söndertjatade fördomarna. Avfolkningsbygd, bristande integration och andra generationens invandring skärskådas och tolkas av en flerspråkig röst som berättar inifrån och inte ovanifrån.
I början av Amatörer blir jag orolig att den kommer att vara alldeles för banal. Att den kommer att falla offer för Se upp för dårarna, och Ett öga rött – humor som har passerat bäst före-datum för länge sedan. Men snabbt blir jag mer än positivt överraskad då denna lilla film är en flerdimensionell, uppriktigt varm och mogen skildring av ett helt samhälle, skickligt gömt bakom landsbygdsgardinerna.
Filmen känns som ett komplement till det nyligen visade dokumentära förortseposet Europas Brasilia där man också givit röst åt rätt personer. I dokumentären som skildrar Göteborgsförorten Hjällbo och hur den kom att bli en av Sveriges mest segregerade och kriminellt drabbade förorter konfronterar boxaren och läkarstudenten Sagal de negativa analyserna av hennes uppväxtplats. Hon ges chansen att intervjua arkitekturkritikerna och berätta om sitt Hjällbo. Snart blir det tydligt att inget är så enkelt som teoretiserande experter vill framställa det.
Amatörer är en helt unik film som lyser upp den svenska biohimlen. En som branschen borde vara rädd om och inte vilja se bagatelliseras, snarare visa upp som ett bevis på att konsten kan ge en mer sanningsenlig bild av världen. Det är därför tråkigt att den marknadsförs med en affisch som är helt missvisande, som om distributören bara såg filmens början.
