Året inleddes med Quentin Tarantinos Django Unchained och avslutas med Steve McQueens 12 Years a Slave. Båda gestaltar det amerikanska slaveriet, ett av mänsklighetens mörkaste kapitel, men gör det på radikalt skilda vis. Medan Django Unchained, genom sin historierevision, är en spaghettiwesterninspirerad hämndfantasi, ger 12 Years a Slave en gravallvarlig inblick i de grymheter slavarna utsattes för.
Chiwetel Ejiofor spelar Solomon Northup, en fri man som luras och tillfångatas för att säljas in i slaveriet. Under de dussin år som följer strippas han bit för bit från sin mänsklighet och överger allt fler av sina värderingar för att hålla sig vid liv.
Det ”händer” inte alltid så mycket i 12 Years a Slave, men det är just det som är grejen. Vi får en sällsynt introduktion till slavarnas vardag – konsekvensen av att inte le lika brett som ens ägare kräver, vad som händer när man inte vill piska en av sina medslavar och vetskapen om att ens läs- och skrivkunskap anses vara ett massförstörelsevapen. Filmen kommer dessutom till liv av att Ejiofor, Michael Fassbender och framförallt långfilmsdebuterande (!) Lupita Nyong’o alla tre bjuder på fenomenala rollprestationer. 12 Years a Slave bör vara obligatorisk på högstadiets historielektioner.
Texten publicerades även i Nöjesguiden #10.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2013.
