Hur förklarar jag Phoenix på några ynka rader? När popmusik fyller sin funktion på riktigt så är den så oerhört mycket mer än sina beståndsdelar. (Om man med beståndsdelar menar bas, gitarr, bruten engelska, synthar och digitala handklapp.)
Phoenix debutskiva [I]United[/I] är enormt mycket mer.
Mer än den fulländade mjukmetaldiscon hos [I]Too Young[/I], mer än solnedgångsgitarrerna på chart
Source/Virgin
AirNär man väl fyllt 30 är det omöjligt att träffa
nya människor, brukar mina 30-något-vänner klaga. Så länge man är 20-något är det lugnt, sen är det kört.
Och nya vänner har ju en magisk charm. De är felfria, fulla av samtalsämnen, lever spännande liv och tror att dina slitna anekdoter är nya engångsföreteelser.
Allra bäst är nya franska vänner och förra året fick mina dramatiskt tillskott |
Audio Bullys
Det brukar sägas att om The Streets är ljudet av en ung man som sitter i ett hörn och betraktar Englands klubbliv så är Audio Bullys bråkstakarna som får ut sina aggressioner på dansgolvet, e:ade och redo att slåss. Musiken är London-blandningen: smutsig UK Garage och hiphop, Daft Punks första platta och indieattityd fr
Turin BrakesBrittiska duon Turin Brakes ville inför sitt andra album lämna det som kallades new acoustic, quiet is the new loud eller bara skör och enkel popmusik. De stack till Los Angeles för att bli producerade av Tony Hoffer (Beck och Air) och resultatet blev bombastiskt. Inte direkt, som pressreleasen vill göra klart för oss. Debuten [I]The Optimist LP[/I] var direkt. [I]Ether Song[/I] har ingen [I]Emerg |
Erlend ØyeErlend Øye har lämnat den akustiska gitarren och sin vapendragare Erik Glambek Bøe hemma i Bergen den här gången. [I]Quiet Is the New Loud[/I], mottot han myntade som ena halvan av Kings of Convenience har fått sällskap av Unrest, något han måste ha intalat sig själv innan han skred till verket den här gången. [I]Unrest[/I] är nämligen inget mindre än valfri svensk medelklassfamiljs samlade freque |
RobSom en tysk Jarvis Cocker i [I]Dr Caligaris skräckkabinett[/I] introducerar Rob oss till sitt nya album, [I]Satyred Love[/I], över stegrande synthslingor, ett dramatiskt eko och suckande kvinnokörer.
I efterföljande [I]Godspeed[/I] antar han en långt franskare (det är logiskt, han är fransk) skepnad, med spänstiga plasttrummor, en melodi på Pet Shop Boysdiet - om än i mörkare tonart - och aldrig |
Metro Area
I ett beundrarsamtal med soulsångaren Leroy Burgess frågade jag om hur hans producent Patrick Adams gjorde i studion. Dennes unika synthbasljud var nämligen, under 70-talets andra och 80-talets första hälft, en av huvudingredienserna i deras gemensamma discoprojekt Universal Robot Band.
Leroy skrattade och förklarade a
Gemma HayesFörst på en låt från slutet på skivan - [I]My God[/I] - känner jag igen henne ordentligt. Från [I]Gotta Low[/I] som släpptes förra året på EP:n [I]4:35 Am[/I]. Då var hon den där mystiska flickan med det tidlösa lovande namnet och den försiktiga rösten man vill vakna till varje morgon. Jag tänkte inte så mycket på hur gammal hon var, hur duktig hon var eller vem hon var överhuvudtaget. Det var ba |
PlaygroupUnder första halvan av 1980-talet tog den vita dansmusiken sina första stapplande steg. I storstäderna kunde man knappt undvika slickade funkband som Sades Pride, punkare som Blurt började försöka spela skränig funk och industriband siktade på dansgolvet. Viktigast var Bristols första dansvåg med Mark Stewart i täten.
Förra året ville Andrew Weatherall visa att musiken från den tiden fortfaran |
Source lab 2
Den första samlingen från skivbolaget Source, som kom i fjol, bjöd mestadels på abstrakt hiphop och ambient. Volym två, däremot, blandar musikstilarna ohämmat. Daft Punk gör fantastisk, skruvad technofunk i Musique, Krells Planéte Interdite är drum'n'bass som skulle platsa på Metalheadz Platinum breaks-samling och Airs