I ett beundrarsamtal med soulsångaren Leroy Burgess frågade jag om hur hans producent Patrick Adams gjorde i studion. Dennes unika synthbasljud var nämligen, under 70-talets andra och 80-talets första hälft, en av huvudingredienserna i deras gemensamma discoprojekt Universal Robot Band.
Leroy skrattade och förklarade att han hela tiden tyckte att det Patrick Adams gjorde med synthen, den oortodoxt knorriga men samtidigt soulmässigt brummande synthbasen, var att fuska. Han kunde bara inte göra på det viset.
Samma mystiska vis att närma sig dansmusik har Morgan Geist och Darshan Jasrani. Deras house-grupp Metro Area bubblar över av knorrande ljud och soul och ingen förstår riktigt hur de gör det. Men så är också Patrick Adams en av de första inspirationskällor Morgan Geist nämner om du frågar honom. Utöver det har åtskilliga, på alla vis relevanta inspirationskällor fogats till det som i slutändan blivit Metro Area. Ber du dem räkna hjältar håller de säkert på till långt in på morgonen. Här samsas melodisk Detroit-techno med live-instrument, New Jersey-gopsel, Philly-stråkar och kantstötta tolvor från mycket små New York-etiketter. Öronen spetsar sig uppåt bakåt för att hinna med att uppfatta alla nyanser. Vad är samplingar och vad är spelat? Houseupplevelsen blir närmast total.
Några av de senare släppen på Environ saknar kanske de tidigares råhet, men variationerna på Metro Area-teman som [I]Atmosphrique[/I] och [I]Caught Up[/I] är så många och så starka att man snabbt slutar bry sig både om det och avsaknaden av Morgan Geists rytmiska experimenterande. Framförallt har de ett eget synthbasljud. Det låter varmt, skimrande och originellt. Sen vet jag inte om man ska kalla det fusk eller musikalitet.Skivbolag:
Artist:
