William H Macy

Bobby

Bobby är inte en film, den är en bön i den politiska idealismens statskyrka, den vars credo är I Have a Dream. Frihet, jämlikhet och samhällelig förändring genom människors goda vilja under ledning av en messias som ”skall bringa ljus där mörker råder”, med den helige Franciskus gamla fras.

Cooler

I spanska metafysikthrillern [I]Intacto[/I] tävlades det i rysk roulette och annat som väldigt tursamma människor kan ha som hobby. Här är befinner vi oss i sorgsen Las Vegas-miljö och vår bleka lilla antihjälte Bernie Lootz (William H Macy) är raka motsatsen till [I]Intacto[/I]-sekten. Han har så kopiöst med oflyt (och så stora skulder) att ett casino anställt honom som cooler, en person som ska

Welcome to Collinwood

Kollegor har försökt räkna ut matematiska formler för exakt vilka av Steven Soderberghs projekt som ska bli bra och vilka som ska bli outhärdliga. [I]Welcome to Collinwood[/I] är ett exempel ur den senare kategorin, producerad av Soderberghs och George Clooneys produktionsbolag Section Eight. Trots en imponerande samling sympatiska skådespelare (William H Macy, Luis Guzman, Patricia Clarkson, Cloo

Magnolia

Paul Thomas Andersons, regissören bakom uppmärksammade [I]Boogie Nights[/I], nya film är en fullkomlig virvelkaskad i nyfiket svartsynt filmberättande. Centrum i detta [I]Short Cuts[/I]-sammelsurium är den till synes uråldrige TV-magnaten Earl Patridge som vilar som en helig man på dödsbädden i sitt magnifika hem i söd

A Civil Action

Ännu ett "courtroom drama" suckar nog en och annan. Och biodukarna har på sistone onekligen översvämmats av filmer med rättssalen som gemensam nämnare - Klienten, Juryn, Gingerbread Man, The Rainmaker. Listan kunde göras lång, även utan John Grishams medverkan. Inte att förundras över kanske, då rättegången bjuder på ett tacksamt upplägg, med en klar struktur och inbyggd motor. Grisen i säcken är

Fargo

Det är en speciell känsla att ha varit med under ett inspirerat konstnärskaps begynnelse, utveckling och blomning. Jag var för ung för att fullt ut uppskatta David Bowie och Neil Young när de var som bäst, jag var foster när Bo Widerberg gav oss Kvarteret Korpen och inte ens en ryckning i pappas äppelknyckarbyxor nä

Välkommen till Pleasantville

Om man vill bli på bättre humör är det alltid bra att anlita en saga, och Pleasantville är en ganska vänlig och fin sak att ge till sig själv. Desto roligare och mer utav kakan får man om man tänker intensivt på att manusförfattaren och regissören Gary Ross är samme elaking som gett oss mången tandagnissel efter alster som Big, Lassie och Familjen Flinta. Man kan till och med tillåta sig att då oc