[I]Against the Ropes[/I] utger sig för att vara en film baserad på Jackie Kallens liv - den första kvinnliga managern som förde en boxare till världsmästartiteln. Och om det här är hennes liv så kan jag inte annat än förundras över att hon har levt i ett sportfilmsformat. Det här är nämligen ungefär så generiskt som det kan bli. En slags [I]Erin Brockovich[/I] möter [I]Rocky[/I] helt utan substans
Meg Ryan
In the CutDet finns en hel del att säga om den här filmen, men låt oss klara av det här med Meg Ryans pattar direkt. Ryan är 42, en hög ålder för en kvinnlig skådespelerska i det grymma Hollywoodsystemet. Och det är också åldern som är den viktigaste orsaken till att Ryan nu slänger bort sin preppiga och präktiga image, och istället går in för att lansera sig själv som en "riktig" skådespelerska. I [I]In th |
Kate & LeopoldUnder en lätt försåtlig yta av romantisk komedi, New York-scenerier och könsrollseskapism döljer [I]Kate & Leopold[/I] en ordentligt mängd reaktionär dynga.
Filmen tar sin utgångspunkt i vad som skulle hända om en snubbe från 1800-talet (Hugh Jackman) kunde resa till vår tid, och sedan börja dejta en modern karriäristkvinna (Meg Ryan). Tyvärr känns det som om även manusförfattarna kommer från de |
Proof of Life
Russell Crowe och Vanity Fair har något tillsammans. Närmare bestämt två filmer. Både [I]The Insider[/I] och [I]Proof of Life[/I] föddes ur reportage i det amerikanska magasinet. Först The Man Who Knew Too Much av Marie Brenner och här Adventures In The Ransom Trade av William Prochnau.
Båda filmerna har det gemensamt
Hanging upNora Ephrons tidigare manussamarbeten med systern Delia, [I]Michael[/I] och [I]Du har mail[/I], kan väl med lite välvilja kallas halvlyckade. [I]Hanging Up[/I] är däremot ett definitivt lågvattenmärke i systrarnas filmografi.
Den delvis självbiografiska berättelsen beskriver hur tre karriäristsystrar påverkas när deras far ligger för döden. De grovt tillyxade karaktärerna är den självgoda tidning |
Änglarnas stad-Tror du på Gud?
- Nja, jag vet inte. Jag tror på att det finns något stort. Någonting större än du och jag.
Om samtalspartnern hade svarat: "Menar du typ Adam Alsing?" skulle detta ha varit en komedi. Nu gör han, Nicolas Cage, inte det utan ler lite förklarat och upphöjt, och scenen blir endast komisk på ett indirekt vis.
Och mer i samma anda blir det, de som säger att ironin de senaste åren |
Hämnden är ljuvDen som anser att trovärdighet är en viktig dramaturgisk byggsten bör akta sig noga för att se denna film. Hela historien är så till den milda grad konstruerad att man inte kan sluta sig till annat än att det senaste decenniets kanske mest brukade genre, den romantiska komedin, nu skulle tjäna på några års välbehövlig vila. Astronomer som med teleskop söker efter supernovor klockan tolv på dagen o |
I sanningens namn, läsarrecensionMelodramatisk nationalism. Hedersmedaljer och ära. Men vad kan man vänta sig från ett modernt amerikanskt krigsdrama? Här går det dock till överdrift, när sanningar ska fram och soldater hedras bland amerikanska stridskämpar efter Gulfkriget. Denzel Washington är ett befäl som efter kriget får i uppdrag att reda ut omständigheterna kring en eventuell hedersmedaljutdelning, och kontrollera att den |
I sanningens namnRegissören Edward Zwick (Ärans män och Höstlegender) är ingen vän av det småskaliga berättandet. Hans signum är istället det storslagna, det episka, oftast laddat med patriotism, ära och morske män (hans intriger hyser alltid minst en pluton soldater). Samma sak denna gång. Här har dock Zwick, som tidigare rört sig i bekväm dåtid, förlagt sin exkursion in i mannens/soldatens medvetande till färsk |
Du har mailDetta är faktiskt bara den tredje filmen där Hanks och Ryan spelar mot varandra som ett kärlekspar med förhinder. Ovanstående är inte menat som en ironisk pik, det känns helt enkelt som om de tu har gjort minst en romantisk komedi om året sedan början av detta decennium. Jo, känslan kan ha något att göra med att jag har sett Nora Ephrons Sömnlös i Seattle tre gånger, men en annan förklaring torde |
