Proof of Life

Russell Crowe och Vanity Fair har något tillsammans. Närmare bestämt två filmer. Både [I]The Insider[/I] och [I]Proof of Life[/I] föddes ur reportage i det amerikanska magasinet. Först The Man Who Knew Too Much av Marie Brenner och här Adventures In The Ransom Trade av William Prochnau. Båda filmerna har det gemensamt att de porträtterar brännande och fascinerande verkligheter och båda har blivit spännande thrillers av klassiskt snitt. Av detta kan vi alltså dra den intressanta slutsatsen att en av kanalerna för nytt blod till Hollywood går genom den undersökande journalistiken! Allt började på en fest häromåret när William Prochnau råkade hamna bredvid en man som sysslade med K&R - vilket ska utläsas Kidnapping & Ransom. Där fick han veta att det i dag finns ett antal synnerligen hemliga företag som arbetar med att åka till länder i till exempel Sydamerika, där den här filmen utspelar sig, för att förhandla med skrupellösa kidnappare - inte sällan rebelliska och regimfientliga arméer. Dessa uppbar förr i världen - när terrorbalansen var i ordning och öst var öst och väst var väst - pålitliga ekonomiska stöd från endera hållet. Men nu när kalla kriget är över och vi har något som kallas global ekonomi, så har dessa arméer att välja på att gå i konkurs eller att bli självförsörjande. Och det är där som kidnappning av representanter från globala företag kommer in i bilden. Filmen bygger alltså i högsta grad på en verklig händelse, eller snarare på en verklig verklighet. Peter Bowman, spelad av David Morse, arbetar på ett amerikanskt byggföretag som bygger dammar i Sydamerika, och blir under en biltur kidnappad och förd upp i bergen. Det visar sig snart att hans företag sparat in på försäkringen och därmed inte har en chans att betala någon lösen. Detta tvingar hans hustru, en i sammanhanget oväntat färgstark Meg Ryan, att agera på egen hand. Och det är där Russell Crowes förhandlare dyker upp. En man som omgående, när han får kontakt med kidnapparna, kräver någon form av "proof of life", för att veta att den kidnappade fortfarande lever. Ingen skugga över Taylor Hackfords iscensättning eller över hans uppenbart familjära förhållande med de sydamerikanska djunglerna. Men det här är Russell Crowes film. Han har en karisma och ett sätt att både röra sig själv och att omärkligt flytta ett ögonbryn - som påverkar hela bilden. Att Meg Ryan bit för bit knäar för honom är inget vi ifrågasätter eller betvivlar. Vi snackar en ny Cary Grant, en ny Jimmy Stewart. Vi snackar en ny filmhjälte.