Ingen normal människa förväntar sig att den tredje Blade-filmen ska vara bättre än Blade 2, som var rätt kass, eller Blade, som var bättre än vad många i efterhand föreställer sig. En normal människa förväntar sig hjältar i balla kevlarvästar, ondingar i medeltidsdräkter av svart latex, små tjejer med orimligt jättelika supervapen som kan kung fu. Och Blade ska åka motorcykel och se svår ut i sols
Kris Kristofferson
Blade 2[I]Blade 2[/I] - en stor premiär i hiphop-världen. Vissa filmer är nämligen hiphop-rullar oavsett om huvudrollsinnehavaren varken är svart (som tyvärr är fallet med Steven Seagal-filmerna) eller rapartist (nä, men herre det är ju Wesley Snipes). Således är det en helt naturlig sak att MTV:s r´n´b & hiphop-show The Lick visar klipp ur [I]Blade 2[/I] bland sitt övriga musikutbud.
Första [I]Blade[/I |
PaybackPayback är en sådan där film där männen får grava ryckningar i ansiktet av att behöva be en kvinna om hjälp. En sådan där film som inleds med James Browns "It's a man's world" och slutar med att den fårade antihjälten väser "Just drive, baby" och kör iväg i natten i sällskap med sin dam, alltmedan hans berättarröst deklarerar något i stil med: "Så vi åkte till Kanada för att käka frukost, och hon |
Dance With MeProfessionella danstävlingar skildrades redan 1992 i den glimrande filmen Strictly Ballroom - då med knivskarp svärta blandad med farsartad humor. Kampen stod mellan dansglädje och strikta regler, eller på ett mer allmängiltigt plan, om valet mellan att gå sin egen väg eller att låta sig formas av omgivningen. Jämförelsen med Dance With Me är oundviklig eftersom temat här i princip är detsamma. |
Lone Star
John Sayles är en särling inom den amerikanska filmen. Han tillhör de få regissörer som i film efter film står fast vid sina visioner och vägrar att anpassa sig, både i form och innehåll efter strömlinjeformen från Hollywood.
Han både skriver, regisserar och klipper sina filmer och är därmed något så sällsynt som en a
BladeVi rör oss i träskmarkerna. Och då menar jag inte Louisiana eller Florida utan de filmiska träskmarkerna. Innan jag såg Blade levde jag i tron att den här sortens film i sämsta fall släpps på video. Men normalt kvalitetsmedvetna Sandrews har ett avtal med amerikanska New Line Cinema som tydligen går ut på att man även på svenska dukar måste visa allt de gör. Något annat gångbart skäl kan jag inte |
