Ingen normal människa förväntar sig att den tredje Blade-filmen ska vara bättre än Blade 2, som var rätt kass, eller Blade, som var bättre än vad många i efterhand föreställer sig. En normal människa förväntar sig hjältar i balla kevlarvästar, ondingar i medeltidsdräkter av svart latex, små tjejer med orimligt jättelika supervapen som kan kung fu. Och Blade ska åka motorcykel och se svår ut i solsken och slåss med samurajsvärd och uttala "prepare to die, motherfucker" som om han lärt sig engelska av T-2.
Så blir det, vilket man måste respektera. Parker Posey är en ond vampyr som ibland blir mobbad för sina designerkläder. Hon beslutar sig för att återuppväcka Dracula (Dominic Purcell), som tydligen också är guden Dagon och ligger i typ ett sumeriskt tempel dit man bara kan ta sig med helikopter mitt på ljusan dag (kanske för att det ligger i Irak). Han visar sig vara en hungrig blandning av Alien, Vinnie Jones och Highlander, med en fäbless för krigaretik och fäktning. Det finns en helt lösryckt scen där han går omkring på stan och ser svårmodig ut för att samhället är så kefft och vampyrerna så svaga. Och för att någon utnyttjar hans goda namn till att marknadsföra Draculavibratorer åt gothtjejer. Det kan vara så att de här konstiga, oförlösta scenerna (som, vart tar Kris Kristofferson vägen?) är till för att öppna för uppföljare. Men jag tror inte det. Jag tror de är ett uttryck för regissörens tillika manusförfattarens fullständiga förakt för normal begriplighet.
Eftersom Snipes i rollen som Blade har ungefär lika mycket sex appeal som De Niro i rollen som Frankensteins monster, har han nu fått två attraktiva sidekicks - "trinity" betyder treenighet, giddit, tre personer på samma lag. Jesusrollen axlas av Ryan Reynolds, som aldrig var så här läcker i Tre vänner och en pizzeria. Han har ett litet skägg, en aldrig sinande ström av oneliners och en sensationellt fin tunn-muskulös kropp som ser ut att vara byggd på en skejtramp för breakdanceändamål. Upand- coming actionbruden Jessica Biel, som ni kanske känner igen från Sjunde himlen, har ett armborst med ett UV-ljus som är "häften så varmt som solen". Retorik eller idioti? Välj själv!
Egentligen vill jag inte skriva att Blade Trinity är usel. Visst saknar den egna idéer, men det är samtidigt helt uppenbart att den uppnår alla sina mål. Det finns ett särskilt helvete för folk som dissar rullar där snygga människor slåss med svärd och en särskild liten himmel för folk som fortsätter göra dem. Jag kallar hellre Blade Trinity en intertextuell metafilm och ett postmodernt mästerverk. Det finns skit, förstår ni. Och så finns det älskvärd skit.
[I]Premiär 24 mars[/I]
Skådespelare:
Regi:
