Blade 2

[I]Blade 2[/I] - en stor premiär i hiphop-världen. Vissa filmer är nämligen hiphop-rullar oavsett om huvudrollsinnehavaren varken är svart (som tyvärr är fallet med Steven Seagal-filmerna) eller rapartist (nä, men herre det är ju Wesley Snipes). Således är det en helt naturlig sak att MTV:s r´n´b & hiphop-show The Lick visar klipp ur [I]Blade 2[/I] bland sitt övriga musikutbud. Första [I]Blade[/I] (1998), ursprungligen tecknad serie, är en modern vampyrklassiker och poängen där var att alla hjältar var svarta och snygga medan de vita fick föreställa skurkar och töntar, med undantag endast för Blades fadersfigur Whistler, spelad av sånglegendaren Kris Kristofferson. I uppföljaren fortsätter producenten och Blade, Wesley Snipes, sitt politiska statement - filmen är regisserad av en mexikan och kvinnliga huvudrollen är en hårdslående chilenskfransyska. Detta är nämligen action som skriker "Glöm [I]Matrix[/I]! Det är såhär det ska se ut!" Kampsportfestival och regelrätta blodbad med högst fem minuters uppehåll. Påstår inte att fantasiberättelser blir bättre för att de grundar sig på logik, men här präglas handlingen och utförandet av förutsägbarhet, slarv och oflyt när allt krut läggs på slagsmålen. Den mycket grunda historien om hotet från mutantcrackvampyrerna är bara transportsträckor till ännu mer fantastiska roundkicks och volter och äckliga mord i närbild. Efteråt känner man sig som manglad av en traktor så vad det anbelangar har jag inget att klaga över. Om det är urladdningen man vill åt. Däremot är resten av filmen en besvikelse. Till skillnad från första [I]Blade[/I] och [I]The Matrix[/I], som kom året efteråt, som båda lyckades få ganska fåniga synopsis att framstå som det coolaste sen jazz uppfanns, är [I]Blade 2[/I] inte speciellt tuff. Trots det vilda sadistiska våldet, jättelika vapen och plagget som blivit kutym i sammanhanget - den långa, svarta läderrocken (i slow motion). [I]Blade 2[/I] hittar inte riktigt rätt ton, utan gränsar för ofta mot parodi och pekoral. Kanske hade det ändå varit bäst om de inte slogs så mycket, då hade de haft kraft kvar att fila på substansen.