Jim Carrey

The Number 23

Om vi lärt oss något om trolleritrickets dramaturgi av vinterns magifilmer så är det att illusionen blir trovärdig för att publiken väljer att bli lurad. Men hur mycket jag än anstränger mig för att kisa med ögonen och flyta med i de numerologiska trapetskonsterna i The Number 23 så lyckas jag inte ens för en sekund gå med på grundförutsättningarna för denna korkade thriller.

Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv

Om det internationella författarfenomenet Lemony Snickets genomslag bland mellanstadieelever i den engelsktalande världen varit nästan totalt, har det å andra sidan utanför den kretsen varit nästan obefintligt. I original heter serien A Series of Unfortunate Events, ett namn som behändigt sammanfattar både böckernas innehåll och charm. Läsarna kan alltid vara trygga i förvissningen om att syskonen

Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Jim Carrey är Joel, den blyge och introverte killen med ena skjortsnibben utanför tröjan. Kate Winslet är Clementine, den självupptagna skräniga tjejen med blått hår. De är inget speciellt vackert eller romantiskt par. Däremot är de väldigt trovärdiga. Här finns inga förljugna bilder av själsfränder och sagobröllop. Bara två moderna människor som överanalyserar sig själva, varandra och rädslan att

Bruce den allsmäktige

Jag vill härmed ta tillbaka alla föraktfulla ord som jag kan ha sagt om Jim Carrey någon gång på 90-talet. Carrey är en tung karaktärsskådespelare och blev snuvad på en Oscar för [I]Man on the Moon[/I]. Carrey är också gummiansiktet som mellan [I]Den galopperande detektiven[/I] (1994) och [I]Mina jag och Irene[/I] (2000

Grinchen - Julen är stulen

Inom amerikansk barnfilm finns en helt annan tradition än i Sverige när det gäller att skapa surrealistiska, groteska och extrema sagor, långt ifrån någon Bullerbynostalgi. Ett nytt rekord i klassen vridna och påkostade mijöer utgörs av Grinchen - julen är stulen i regi av Ron Howard ([I]Edtv[/I], Ransom). Här har man skapat ett eget konstgjort universum för staden Whoville vars arkitektur och des

Mina jag & Irene

Den totalt hämningslöse Hank blir serverad av en mycket smal, och [I]mycket[/I] blond servitör och utropar: Hjälp, en gigantisk tops! Låter det kul? Inte speciellt. Men det är det faktiskt. Bröderna Farrelly, som debuterade med [I]Dum & Dummare[/I] och senast gjorde [I]Den där Mary[/I], kryddar sina attacker på den goda smaken med gags och lyteskomik som inte gör sig särdeles bra i återberättad

Man On the Moon

Den amerikanske komikern Andy Kaufman var en kultfigur, en kille som du bör känna till om du har känsla för det smala och det udda som gemene man inte förstår sig på - med andra ord en riktig värdemätare på din hipfaktor. Själv hade jag aldrig hört talas om honom. Eller rättare sagt: en stund in i filmen förstår jag att jag har gått och sjungit Andy Kaufmans namn i många år utan att veta vem ha

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!