Hugh Grant

Music and lyrics

Äntligen! Så oerhört kul att Hugh Grant bestämt sig för att — om än bara för en kort avstickare i sin karriär — styra av från sitt gamla eviga myspysagerande. Det som han gjort till sitt och bara sitt i filmerna Fyra bröllop och en begravning och Notting Hill. Och Love Actually.

Love actually

När en firad, framgångsrik och grisigt rik manusförfattare plötsligt bestämmer sig för att själv regissera ett av sina manus så tänker man sig gärna att det ligger någon tanke bakom. Att han liksom väntat på att för en gångs skull få göra allt på sitt sätt, sådär som han föreställde sig att filmerna skulle bli när han satt i sin skrivarlya och filade på manusen till [I]Notting Hill, Bridget Jones

Two Weeks Notice

"Åh, [I]Om en pojke[/I] och [I]Miss Secret Agent[/I] gick ju så bra, jag vet, vi gör en film som är ännu bättre! Hugh Grant kan liksom vara en ännu ytligare himbo, och den där müslihippien som han aldrig blev ihop med var ju kul, så Sandra Bullock kan liksom spela henne! Osminkade kvinnor är ju automatiskt roliga, och ger man dem brunspräckliga batikplagg och låter dem ordna en demonstration blir

Om en pojke

Nick Hornby. Inte ens en kvinna är förvånad över de skaror som bugar inför hans skildringar av och för nördiga manliga anglofiler utan sexliv och med för stora skivsamlingar, och dessutom filmatiseringarna av [I]Fever Pitch[/I] (1997) och [I]High Fidelity[/I] (2000). Däremot finns all anledning att hålla sig så långt från det som möjligt. Trodde jag. Tills jag sträckläste [I]Om en pojke[/I] som

Notting Hill

William Thacker (Hugh Grant) är en frånskild enkel man utan förfinade vanor som driver en reseboksaffär i London. En dag kliver den amerikanska storstjärnan Anna Scott (Julia Roberts) över tröskeln. Hon köper en bok och går strax ut igen, bara för att några minuter senare krocka med stackars William och hans glas med apelsinjuice. När William, blygt och gentlemannamässigt, lyckas övertyga flicksnä