Notting Hill

William Thacker (Hugh Grant) är en frånskild enkel man utan förfinade vanor som driver en reseboksaffär i London. En dag kliver den amerikanska storstjärnan Anna Scott (Julia Roberts) över tröskeln. Hon köper en bok och går strax ut igen, bara för att några minuter senare krocka med stackars William och hans glas med apelsinjuice. När William, blygt och gentlemannamässigt, lyckas övertyga flicksnärtan om att få ordning på sig själv i hans närliggande lägenhet, överfaller Anna honom (ja, naturligtvis efter att ha glömt sin bok och varit tvungen att komma tillbaka igen) med en stor puss! Låter det helylleaktigt? Ja, men det är det. Det är till och med stundtals jätteroligt och sådär lite lagom pinsamt så att man måste skruva sig några varv i biostolen av pur rys-förtjusning. Gänget bakom [I]Fyra bröllop och en begravning[/I] försöker nämligen följa upp sin kassa- och publiksuccé med ungefär samma recept: en förlupen engelsk herre och en skön amerikansk donna. Och de kommer förmodligen att lyckas utan några större problem. För även om föregångaren inte precis är något mästerverk, måste man ändå tillskriva den och [I]Notting Hill[/I] en form av integritet som man sällan ser inom genren romantisk komedi: de är ärligt varma, välarbetade och rör sig, om än med enkla historier, på flera plan. Trots en del lysande scener - som när William lyckas hamna mitt i en presskonferens för megafilmen (och science fiction-thrillern) Helix, och plötsligt utger sig vara journalist från [I]Horse and Hound[/I] - finns det lika många utstuderade scenarion som är så pass tattiga att man lätt börjar tvivla på trovärdigheten. Filmen har bland annat stora problem med sina karaktärer, som skiftar mellan att vara extremt platta och lättgripbara eller mångbottnade och oförståeliga. Jag syftar inte på clownaktiga biroller, utan snarare på dimensioner inom en och samma person. De går helt enkelt inte ihop, om man nu inte råkar sitta med en übermensch eller en klippdocka, och det är synd på så rara nötter. [I]Notting Hill[/I] rör sig inte bara bland fyndiga och lättrelaterade teman, utan Julia Roberts gör också en av sina bästa prestationer på mycket lång tid.