Nick Hornby. Inte ens en kvinna är förvånad över de skaror som bugar inför hans skildringar av och för nördiga manliga anglofiler utan sexliv och med för stora skivsamlingar, och dessutom filmatiseringarna av [I]Fever Pitch[/I] (1997) och [I]High Fidelity[/I] (2000).
Däremot finns all anledning att hålla sig så långt från det som möjligt. Trodde jag. Tills jag sträckläste [I]Om en pojke[/I] som visar sig vara en mycket fin skildring, nära mitt eget liv som ensamstående mamma till en filosoferande son. I den här historien hukar den 12-åriga huvudpersonen hjärtskärande under den proggiga moderns alternativa uppfostringsmetoder och rätt djupgående självupptagenhet. När situationen blir ohållbar tvångssocialiserar pojken, Marcus, den självutnämnde hippe och ekonomiskt oberoende Will, en odräglig sort skräckslagen att bli vuxen.
Robert De Niro har producerat, men mer fascinerande är att det är de amerikanska bröderna Chris och Paul Weitz som adapterat boken, de som mest är kända för "han knullar med äppelpajen [I]American Pie[/I]" - skoj komedi rakt i ansiktet om high schoolelevers sexuella frustration. Tydligen är det en perfekt kombination, för filmen Om en pojke är till allra största delen en både känslig och säker version av boken.
Hugh Grant spelar Will, ytlig som när du ler mot någon du hatar, toppgroomad och fullkomligt briljant. Jag som i vanliga fall undviker filmer med honom i rollistan. Kanske är han bara - på riktigt - sig själv, men det ligger åtminstone mer pondus i hans tolkning än man kan påminna sig hos Grant någonsin tidigare. Även Toni Collette är som alltid minst ultracool, och så är det kul att sätta röntgenblicken på äkta arvtagerskan Victoria Smurfit (hennes pappa pappersfabrikanten är en av Irlands rikaste). Hon spelar snygga ensamstående mamman som Will raggar upp genom att föreställa en mycket fin ensamstående pappa till uppdiktad tvååring.
Filmen har en mjuk takt och ton, ofta mycket trogen bokoriginalet och båda förmedlar insikten vi gärna omhuldar även hemma hos oss, att två personer inte räcker. Ett barn, och även en mamma, eller en pappa, behöver fler omkring sig, att luta sig mot i livets olika skeden.
Men när en noggrann [I]Om en pojke[/I]-läsare inte kan bli ytterligare nöjd inträffar det ofattbara. Weitzarna har omvandlat slutet. Inte för att det ändrar kontentan, men vägen dit är en fullständig katastrof. Varför är en gåta. Epilogen i boken är minst lika Hollywood. Däremot är det inte töntigt, som här. Obegripligt att Weitzarna tar till stora pekoraltrumman när det faktiskt inte är nödvändigt.
Se [I]Om en pojke[/I] ändå. Läs också boken. Till dess lämnar jag er med Hornbys nyktra nedpräntade fakta: "Det är allmänt känt att man inte bör lita på något som en man i någon ålder säger om sina känslor."
About a Boy
Skådespelare:
Regi:
