Henry Cavill ska tydligen ha provspelat för rollen som James Bond, en roll han fortfarande gärna skulle axla under de rätta omständigheterna. Att tv-serien Mannen från UNCLE en gång uppkom ur den agentfrenesi som samme Bond en gång åsamkade sextiotalet är kanske påpassligt. Kanske karriärssmart rent utav.
Mannen från UNCLE kretsade kring den internationella agentorganisationen U.N.C.L.E. – ett järnridåöverskridande samarbete mellan agenterna Napoleon Solo och Illya Kuryakin. I Guy Ritchies nya film, nu med originaltitel, tas ett typiskt ”origin”-grepp om historien, vilket innebär att vi får lära känna Solo och Kyriakin under deras första motvilliga samarbete innan U.N.C.L.E. riktigt etablerats. Mot bakgrund av filmens kalla kriget-betonade berättelse – komplett med jetsetliv, övervintrade nazister och kapprustning – spelas det också hårdare på motsättningen mellan västliga och östliga arketyper. Napoleon Solo är i Cavills gestalt en jänkare med spjuveraktig Bondsofistikation. Han finner ingen situation för pressande för att i godan ro avnjuta en chianti. Armie Hammers Kyriakin är å sin sida rena rama maskinen och slappnar på sin höjd av med ett parti schack. Synd bara att Cavill och Hammer tillhör en generation dussinaktörer som trots praktfulla käklinjer inte besitter den charm Robert Vaughn och David McCallum utstrålade i tv-serien. Istället är det Alicia Vikander, som spelar dottern till den försvunne kärnvapenforskare som Solo och Kuryakin måste hitta, som får förse filmen med en vital dos stjärnglans. Sedan är Hugh Grant småkul i rollen som U.N.C.L.E.-chefen Waverly, även om han med fördel kunde spelat mer på sin patenterade vimsighet.
The Man from U.N.C.L.E. är liksom Ritchies Sherlock Holmes-filmer en habil matinéfilm, men den här gången i färgsprakande Mad Men-förpackning. Det retrodränkta scenografiska släktskapet med sentida spionfilmer som Tinker, Tailor, Soldier, Spy är tydligt. Samtidigt sätter Ritchie sin egen, men alltmer utvattnade prägel på äventyret. Framförallt genom musikvideoestetiserad klippning, såsom i flinka split screen-exerciser som hämtade från Norman Jewisons Äventyraren Thomas Crown. Men till skillnad från Ritchies underhållande debut Lock, Stock and Two Smoking Barrels är The Man from U.N.C.L.E. bara en prålig kaross. Filmens kvasikluriga twists och berättargrepp tål ingen närmare granskning.
Så lyft för all del inte på huven. Låter du bli bjuds det på bitvis skaplig underhållning även om den bestående känslan är att filmens främsta syfte är att bereda väg för en och annan uppföljare.
