Catherine Zeta-Jones

Terminal

Medan Viktor Navorski (Tom Hanks) befinner sig i internationellt luftrum bryter ett inbördeskrig ut i hans hemland Krakosia. Landets alla pass dras in och utan pass är hans amerikanska visum ogiltigt. När han landar på JFK får han till sin stora förvirring, och flygplatschefens stora förtrytelse, veta att han tills vidare inte kan lämna transithallen. Navorski blir en statslös man i ett ingenmansl

Intolerable Cruelty

Det var länge sedan pastischfilmen levde så här glada dagar. Det senaste året har vi blivit översköljda av filmer som kopplar in sig på en genre, en epok och glatt berättar att det är en "homage". Ibland blir det fantastiskt. Som när Francois Ozons [I]8 kvinnor[/I] använde technicolor-musikalens form för en schizofren m

Chicago

I 20-talets Chicago, förstört som det är av kall gin och het jazz, härskar dokusåpelogiken. Om du inte kan bli känd, bli ökänd. Eller lite mer krasst: den som bländas av rampljuset hamnar gärna på tukthuset. Då behövs Richard Geres slemmige superadvokat Billy Flynn, som mot en lämplig ersättning kan få vem som helst att

America´s Sweethearts

Det börjar så bra. Med en elak och självironisk parodi på det svulstiga marknadsföringsspråk som både nöjesjournalister och filmbolagens marknadsavdelningar använder sig alldeles för mycket av. Ett flåsigt collage där vi får se en sammanfattning av amerikas mest populära skådespelarpars uppgång och fall. För så länge de var kära i varann så kunde Gwen (Catherine Zeta-Jones) och Eddie (John Cusack)

Traffic

I [I]Traffic[/I] skildrar Steven Soderbergh drog-industrins många ansikten. Hela filmen börjar med gultonade bilder från en enslig väg några mil söder om Tijuana - Mexico. I en bil sitter två poliser och väntar på att få göra ett stort tillslag, en lastbil proppfull med knark ska komma deras väg inom några timmar. De sp

Zorro - den maskerade hämnaren

När jag var liten hade jag en svart Zorro-värja i plast, med en krita fasttryckt i spetsen. Få var de väggar som inte snart täcktes av bokstaven Z, men till min besvikelse blev jag sedemera, av trötta föräldrar, berövad kritan. Men det var kul så länge det varade. Detta omdöme skulle med mycket god vilja också kunna tillämpas på den senaste i raden av filmatiseringar av den latinske hjälten Zorros

The Haunting

[I]Speed[/I]-regissören Jan De Bonts själ och kroppshydda verkar bara hysa ett sorts tempo. Detta är nämligen ett ekipage satt i full fart framåt, och den som ids se bortom alla specialeffekter, inser till sin förskräckelse att det inte finns någon vägbana. Och då går det som det brukar gå. Illa. De Bont låter, i denna nyinspelning på en framgångsrik föregångare från 1963, tre försökspersoner

Entrapment

Det är inte bara Connerys cementering i rollfacket "gammal besserwisser som lär ungdomen att sitta fint" som känns trött. Än värre är många regissörers tro på myten om den skotske 70-åringens sex appeal. Sällan har en filmstjärna tillåtits byta kroppsvätskor med så många unga damer under så lång tid. Sean Connery har hållit stånd på duken i 40 år och nu börjar tiden ta ut sin rätt. Kärleksscenerna