Terminal

Medan Viktor Navorski (Tom Hanks) befinner sig i internationellt luftrum bryter ett inbördeskrig ut i hans hemland Krakosia. Landets alla pass dras in och utan pass är hans amerikanska visum ogiltigt. När han landar på JFK får han till sin stora förvirring, och flygplatschefens stora förtrytelse, veta att han tills vidare inte kan lämna transithallen. Navorski blir en statslös man i ett ingenmansland där alla andra har både en hemvist och ett resmål. Rollen är som skriven för Tom Hanks, som arbetar sig igenom sin greatest hitskatalog. Han sitter på en bänk och talar simpel engelska, han bygger sig ett Robinson-liv i terminalens ödemarker och får naturligtvis både vänner och en lyxig tjej mot alla odds. För att vara uppriktig med mina fördomar måste jag förtydliga att jag många av mina problem med den här filmen är personliga. Ett är Catherine Zeta-Jones, som jag inte tycker är vare sig vacker eller begåvad. Ett annat är störtfloden av spielbergiana, ni vet, när John Williams-musiken liksom sveper över en med emotionella stråkar så man vet att det här oundvikligen kommer att handla om sann, pojkaktig vänskap och en komplicerad relation till en avgudad pappa. Navorski är medelålders och ogift, men det blir så ändå, mycket "my father" med tårar i ögonen. Mitt allra största problem med den här filmen har att göra med dess sanningsbakgrund. Jag råkar i ung ålder ha läst om den verklige "Navorsky", iraniern Merhan Nasseri, och berördes då starkt av hans öde. Det finns en fantastisk komedi om byråkratins makt och människors feghet i den berättelsen. Den valde Spielberg bort när han beslöt att filmen ska handla om lösningarna i stället för den blinda byråkratins problem. Inte för att Spielberg behöver vara samhällskritisk, men jag vet inte om han förstår att sådan här ain't-America-great-propaganda är politisk den också. [I]Terminal[/I] har en slät och professionell look, och några riktigt bra skådisar i de tramsigt osannolika birollerna. Diego Luna ([I]Din morsa också[/I]) spelar en blyg trekkie som anlitar Navorski som kärleksagent. Den hysteriska Kumar Pallanas ([I]Royal Tenenbaums[/I]) indiska städare förorsakar osammanhängande och meningslösa intrigkomplikationer. Jag tänker inte avslöja huruvida Hanks och Zeta-Jones får varann till slut, men det är typiskt för den här filmen att Spielberg också filmade ett annat slut, där det går på ett annat sätt. Terminal är så poänglös att inte ens dess upphovsman vet hur han ska få den att komma till punkt.