Andy Garcia gör ensamstående pappan och polisen Frank Connor vars lille son lider av svår leukumi. Pojken behöver snar transplantation av benmärg men den enda (!) i hela USA som har passande DNA-struktur visar sig vara den psykopatiske mördaren McCabe (Keaton) som sitter inne på livstid. Connor gör ett avtal med Hannibal Lector-kopian Mc Cabe men det går överstyr och det hela utvecklar sig till en mycket lång, seg och förutsägbar tidsjakt.
Det är alltså inte bara titeln som känns återanvänd. Denna thriller från meriterade men grymt ojämne regissören Barbet Schroeder (Ensam ung kvinna söker..., Barfly) kräver en hel del av åskådaren - inte minst den goda viljan att bortse från fundamentala trovärdighetsluckor, planteringar tydliga som neonskyltar och ett hårt nyttjande av de mest populära thrillerschablonerna. Regissörens uppenbara strävan att försöka överraska publiken känns i detta hänseende självklart extra misslyckat. Inledningen, där den desperate Connor gör inbrott hos FBI för att hitta en passande donator utgör visserligen en god upptakt men sedan balanserar filmen mellan att alstra ren sömn och krystad dramatik.
När Connors försök att rädda sin lille son leder till att oskyldiga människor dör som flugor är det även en aning svårt att känna sympati för hans mission. Grunddilemmat är givetvis intressant: hur många andra människors liv är det egna barnet värt? Men då Schroeder helt underlåter att nyansera problemet, och istället idogt tvingar på oss sin odelade sympati för Connor, faller all möjlighet till identifiering. Och med den filmen.
Den amerikanska polisen hyser, som det är uttryckt i filmens mittfåra, som bekant stor skräck, och framförallt övertro, inför den extremt intelligente psykopaten. Där är han inte en psykiskt svårt handikappad våldsidkare utan i första hand en genial sanningssägare och psykiatriker - och det är bara tillfälligheter som har gjort honom till brottsling istället för professor. Och även om undertecknad tidigare har svalt denna härskande cliché, i filmer som Manhunter och När lammen tystnar, är det inte utan viss skeptisk humor jag registerar repliker som "Akta dig Conner! Han kan ta sig in i huvudet på dig!"
Denna rädsla för intelligent liv präglar överhuvudtaget filmmakarnas utformning av Sista utvägen som helt klart riktar sig till den del av mänskligheten som anser att mentala och moraliska trångmål aldrig kan skildras bättre än genom en rejäl biljakt.
Desperate Measures
Skådespelare:
Regi:
