Quentin Tarantino

The Hateful Eight

Den ordvrängande våldsfilmaren Quentin Tarantino återvänder till västerngenren med "The Hateful Eight". Calle Wahlström har sett 70mm-versionen.

Django Unchained

"Han är den mest konstruktiva whiggern i världen"– Caroline Ringskog Ferrada-Noli om Tarantino och Django Unchained.

Inglourious Basterds



Redan i den sanslöst täta öppningsscenen är det uppenbart att andra världskriget-temat har körts igenom Quentin Tarantinos speciella filter där coolheten sprudlar och karaktärerna gör entré till grooviga basslingor och funkiga trummor.

Grindhouse: Death Proof

Någon borde ställas mot väggen för beslutet att dela dubbelmackan Grindhouse i två för den europeiska releasen. Anledningen sägs vara att vi européer inte har någon vana av double features och därmed inte skulle förstå konceptet. Efter att ha sett dubbelvisningen kan jag meddela att marknadsanalytikerna på The WeinsteinCompany har helt fel.

Sin City

[I]Sin City [/I]är snygg, brutal och jag skrev nästan "kompromisslös" också, men det är fel. Adjektivet hade klingat bättre i en recension av Frank Millers ursprungliga [I]Sin City[/I]-serier på 90-talet. Seriernas våld, stiliserade bildspråk och ovilja mot lyckliga slut var en reaktion mot den allt mer medelvägsförlamad

Kill Bill Vol 2

Quentin Tarantino har visserligen hunnit fylla 41, men är fortfarande i full färd med att bygga det perfekta pojkrummet. En tonårsvärld som tonårsvärldar skulle se ut om tonåringar hade smak och stilkänsla, enorma skivsamlingar och cineastiska kunskaper. Kanske är idén att visa kidsen att det är okej att bli gammal. Att

Kill Bill - Volume 1

Den största missuppfattningen om Quentin Tarantino är - fortfarande - att han bara fungerar som en popkulturell jukebox. Att han med encyklopedisk precision kan spotta ur sig en snutt grind house, lite Hong Kong-action eller någon obskyr hälsning till blaxplo-fansen om man matar in en dime, men att han själv saknar egen

Four Rooms

Den här filmen gjordes före Tarantino/Rodriguez-projektet From Dusk till Dawn som redan gått upp på svenska biografer. Anledningen till väntetiden är sannolikt att distributionsbolaget inte, på grund av alltför ljum kritik i hemlandet, tror på Four Rooms framgång hos den svenska publiken. Det finns alltså ingen guldkant kring heller denna "Tarantino-film", den har till och med i vissa läger nyttja