Det legendariska musikhotellet på Orust är en favorit hos många, artister som besökare. Grundaren och ägaren Robert Sohlberg berättar varför det varit så i över 30 år nu.
När jag hör av mig till Slussens Pensionat är det Roberts fru tillika delägare Vibeke som svarar. Hon hänvisar mig till Robert som ska få svara på frågorna, men säger att jag inte får ringa efter lunch. Då tar Robert nämligen en middagslur varje dag.
När jag väl får tag på honom frågar jag hur länge han tagit en siesta, och det visar sig vara dagligen i ungefär tio år nu. Det hjälper honom med dygnsrytmen berättar han, eftersom han går upp halv sex om mornarna och sedan går och lägger sig sent. Skämtsamt berättar han på sin breda göteborgska att det också får honom att inte röka, supa eller säga och göra något dumt på ett tag.
Deras ägandeskap av Slussens pensionat sträcker sig dock tredubbelt så långt tillbaka som Roberts siestor, nämligen 32 år. När de först satte sin fot på stället var det bara för att arrendera lokalerna en sommar för att driva café. De var inne i en period i livet när de snart väntade barn och inte riktigt visste vad de skulle göra, men sedan den sommaren 1987 har de blivit kvar på Slussens Pensionat och utvecklat det till den mytomspunna och populära platsen den nu är.
Idag är det främst deras musikprogram om somrarna som kännetecknar pensionatet. Det har Robert, som själv är musiker startat och ibland kompar han med artisterna än idag.
– Ibland förr om åren så kompade vi sådana som Ebbot Lundberg, Uno Svenningsson och Daniel Lemma. Vi har varit med Money Brother och Daniel Lemma i Västindien och spelat med banden också. Men från början så var det gamla musikerkompisar som vi startade upp det hela med. Då var det Ulf Dageby, Totta Näslund, Björn Afzelius och Sonya Hedenbratt som började att spela på pensionatet. Sedan så har musikverksamheten vuxit över tid och nu är det musik varje dag på sommaren.
Varje artist som bokas till Slussens Pensionats noggrant kurerade sommarprogram måste vara någon som Robert själv tycker om och tror på. Han försöker hitta en bredd med hög kvalitet, men tycker att det allra roligaste är att hitta lite godbitar som inte riktigt slagit igenom än. Miriam Bryant spelade till exempel hos dem under tre år, men när hennes karriär verkligen tog fart efter hennes medverkan i Så mycket bättre 2015 blev pensionatet med sina 150 platser för litet. Likaså Albin Lee Meldau, som även han efter Så mycket bättre spelar på betydligt större scener än innan, är nu inne på sitt tredje år på Slussen. Den här sommaren tror Robert lite extra på Arvid Nero, säger han.
Det finns också de artister som är inne på betydligt fler återvändande somrar än så. Money Brother har spelat varje sommar i ungefär femton år, Timo Räisänen i cirka tio och Robert uppskattar att Markus Krunegård har spelat i kanske åtta år på raken nu. Han berättar att de har blivit goda vänner över åren, han och artisterna.
– Våra barn har ju vuxit upp här, och de har ju också barn många utav dem så det blir som en stor familj.
Samtidigt är det inte bara nya artister som tidigt börjat sina banor hos Slussens Pensionat. Deras förra kökschef, David Lundqvist, vann nämligen Årets Kock år 2018. Han kommer ifrån trakten och började i disken på pensionatet redan som ung tonåring.
– Vi gillade varandra, så jag tog in honom till köket och började lära honom grunder i matlagning och så där. Sen så blev han väldigt intresserad, gick restaurangskola och kom tillbaka och blev köksmästare efter att han hade jobbat på Fond inne i Göteborg. Sedan flyttade han till Stockholm.
Eftersom Slussens Pensionat är familjeägt är det även inom familjen som Robert och Vibeke hittat nya stjärnor. De båda är själva i pensionsåldern och arbetar på, men till hjälp har de sin son tillika köksmästare Julian. Under lågsäsongen driver han även sedan ett år tillbaka en fine dining verksamhet på pensionatet, som David Lundqvist i höst kommer att gästspela på. Deras dotter som är musiker i Stockholm har också planer på att snart flytta ned, och Robert berättar att till nästa säsong ska hon skolas in i artistbokningen. Så familjen Sohlberg kan nog bli kvar i Slussen några generationer till, det är vad Robert hoppas på i alla fall.
– Nu har vi blivit mormor och morfar också, så vi har ännu en Sohlbergare på gång.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2019.
