Hemmastudiomusikern som snart albumdebuterar prioriterar sitt kreativa flöde framför polerade detaljer.
Under hösten 2019 släppte Funk-Viol sin allra första EP. Den heter Hallå…? och spänner över fem lika imponerande välproducerade spår. Karin Bengtsson som står bakom artistnamnet Funk-Viol började jobba på dem i början av förra året, och snart kommer uppföljaren i form av ett album. Musiken är skriven, inspelad och producerad helt av henne själv, men hennes lo-fi elektroniska beats hade lika gärna kunnat komma från en enorm produktion.
Funk-Viol, som kommer från uttrycket att vara blyg som en viol och Karins funkiga sound, skapar sina låtar hemma på datorn. Hon har länge hållit på med musik och det började redan i barndomens hemort Tvååker i Halland. Där fanns det ingen kommunal musikskola, så Karin tog sig till kyrkan och församlingshemmet för musiklektioner efter skolan. Hon studerade även musik på gymnasiet, men efter det tog hon ett uppehåll.
– Efter gymnasiet så fick jag någon prestationsångest. Jag ville ju bli musiker men jag hade fått så dåligt självförtroende och trodde inte att jag skulle klara alla de kraven. Det är många som vill bli musiker och det är inte så lätt att slå igenom. Så ja, jag slutade med musik i sex, sju år.
Vändningen kom några år efter att hon 2008 hade flyttat till Göteborg. Hon började plugga filosofi och statsvetenskap men tyckte egentligen att det var rätt tråkigt. En dag så hittade hon en gammal skiva hemma som innebar vändningen, eller återvändandet snarare. Det var en skiva hennes kompis bränt till henne med musikprogrammet Reason som kom fram när hon städade.
– Jag började sätta mig med det och hade ett sånt ögonblick när jag insåg att det är ju det här jag tycker om, det här är min grej. Sen gick jag inte till statsvetenskapen mer och bara satt hemma med det istället. Det var 2010 eller 2011 och sedan dess har jag sysslat med musikproduktion både åt mig själv och andra.
Idag varvar Funk-Viol sin hemmastudio med servitrisjobb. Hennes musik lade hon först bara ut på Soundcloud och det var där bolaget On-Axis hittade henne och frågade via ett dm på Instagram om de inte skulle samarbeta. Eftersom Karin redan kände en rappare som låg på bolaget tyckte hon att det lät som en bra idé. I början av 2019 började hon arbeta på låtarna som sedan släpptes i höstas, så väl som låtarna som kommer ut på albumet. Albumet är planerat att innehålla 13 spår och titeln kommer att vara fyra blommor utskrivet i typsnittet webdings, som är ett ikonspråk.
Det går redan nu att förhandslyssna lite grann på hur det nya albumet kommer att låta via hennes konto på Soundcloud. Hon säger själv att det är ganska abstrakta spår, och att de känns mer som stämningsnedslag snarare är ordentliga låtar. Det hänger i sig ihop med hur hon ser på sitt musikskapande, att det inte ska vara för polerat.
– När jag gör min musik själv vill jag inte att det ska låta för bra eller för snyggt. Jag gillar när det är lite skevt, när det är lite fula ljud och så där. Jag vet inte varför, jag bara diggar det. Det kan vara till exempel att använda en ful hi-hat. Nu är jag musikproduktionsnörd men det finns lyxiga hi-hats som låter jätteljust som finns väldigt mycket i den nutida musiken. Det är så det ska vara och så det ska låta just nu ungefär. Men jag vill inte fjäska för lyssnaren med sådant, bara för att.
Influensmässigt så gillar Funk-Viol även att hålla sig till lite äldre verk. Hon har under förra året gått igenom en period av Stevie Wonder på 70-talet och sedan hon var liten har hon lyssnat på old school hiphop. Från det intresset gick hon även in på mycket av hiphopens rötter i soul och funk. Hon berättar att det är den musiken som finns inom henne och som gör sig påmind i det som kommer ut. Samtidigt har hon även hört folk dra välgrundade paralleller till nutida musiker som Tyler The Creator, vars retro-syntar påminner om de som Funk-Viol använder sig av.
Hittills har Funk-Viol inte intagit någon scen med sin musik, men hon hoppas att det blir av inom en snar framtid. Hon berättar att Funk-Viol som projekt kommer från hennes vilja att ha kontroll över att musiken hon skapar låter som hon vill och att den kommer ut, men att den inte nödvändigtvis är skapad för att framföras live. Den biten behöver hon lista ut innan hon är redo för en scen.
– Jag vill spela live, för det blir väldigt abstrakt att bara släppa musik digitalt. Det känns lite overkligt att släppa musik på det viset, och det blir mer påtagligt vad man egentligen håller på med när man spelar live.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 01, 2020.
