Några har blivit klassiska, men minst lika många andra har druckits upp och glömts bort. Vi dyker ned i cocktailhistoriens olika försök med drinkar döpta efter plats. Följ med till Sevilla, Moskva, Osaka och Cape Cod.
Hans namn var Ngiam Tong Boon och han visste nog inte vad han gjorde. Eller, han visste vad han gjorde, han arbetade i baren på Raffles Hotel i Singapore och hittade på en tjusig cocktail med en inbjudande röd färg och skum på toppen. Men han visste inte riktigt att den skulle gå världen runt och nu inleda denna artikel 107 år senare. Hans Singapore Sling är idag kanske det mest hårdslående exemplet på framgångsrika cocktails som är namngivna efter platser. I det här fallet platsen den uppfanns.
Ungefär samtidigt, under början av 1900-talet började Coca-Cola importeras till Kuba där de inte förstod att det var till för läskälskande barn som skulle göras socker- och koffeinberoende. Istället blandade de drycken med rom och tillsatte lime och så hade de skapat en cocktail som fick heta Cuba Libre.
Det var en tid där internationell handel ökade och smaker och olika utländska influenser sköljde också över USA. Så medan de exporterade sin cola så importerades samtidigt både immigranter och nya produkter och cravings. Man kan hitta en artikel i Oregonpublikationen The Morning Astorian från 1907 som fick titeln ”Foreign Tastes Imported”. Skribenten menade att ”översvämningen av immigranter har dragit med sig en salig röra av märklig sprit med konstiga namn och subtila effekter”. Däribland den ryska vodkan. Han fortsatte: ”De tusentals ryssar som de senaste åren flockats till USA måste ha sin vodka. Vodka är en art whisky eller brandy som generellt destilleras från råg, men ibland från potatis. En erfarenhet från drycken förser oss med en komplett och tillräcklig förklaring för allmän förekomst av revolutioner, anarki och terrorism i tsarens land”.
Men när fyrtiotalet nåddes var vodkan ändå relativt etablerad och någonstans där och då skapades en cocktail som fick namnet Moscow Mule. Ett par olika versioner har dykt upp angående dess ursprung men enligt den som har reciterats flest gånger så hände det i baren på Chatham Hotel i New York. Tre män möttes, två som ägde respektive hade ägt Smirnoffs brand i USA, samt en som hade ett ginger-beer märke och ägde en bar i Los Angeles. Smakerna från deras produkter träffades och några dagar senare fick resultatet namnet Moscow Mule. Så ibland skapades inte dessa cocktails ens på den plats de är döpta efter. I Moscow Mules fall var det lite av ett påhitt för att hjälpa en haltande business med välbehövlig uppmärksamhet. Därför åkte de runt landet med polaroidkamera, Smirnoff Vodka och en kopparmugg. De tog bilder med alla bartenders för att popularisera vodkan och deras Moscow Mule. Kopparmuggen är än idag ett populärt sätt att servera drinken. Även om dess aciditet skapar ett problem då en traditionell kopparmugg kan börja upplösas av en Moscow Mule som har en ph-halt som är förbjuden tillsammans med koppar enligt hälsomyndigheter. Ett lager rostfritt stål på insidan ändrar dock bilden.
Likt Moscow Mule är också Blue Hawaii en marknadsföringsgimmick som levt vidare. Blue Hawaii är emellertid mest känd som en film med Elvis i huvudrollen men flera år innan den kom kokade bartendern Harry Yee på Hilton Hawaiian Village i Waikiki ihop en drink på uppdrag av holländska destilleriet Bols som skulle highlighta deras blå Curacao-likör. Efter lite experimenterande fastnade han för en version som är annorlunda en den du förmodligen får idag, men med den blå färgen, ananasskiva och, såklart, ett cocktailparaply.
De större städerna är såklart representerade i den platsnamngivna cocktailkategorin. Chicago har en fizz - med rom och port, Boston har sin Rum Punch, Berlin och Paris har varsin cocktail och San Francisco har två. En som jag för många herrans år sedan blandade i en bar till törstiga 19-åringar med vodka, bananlikör, apelsinjuice och grenadine, men den har ingen bartender i San Francisco någonsin hört talas om. Det finns också en annan San Francisco - med sloe gin, söt vermouth, två bitters och ett körsbär. Aningen mer ”klassisk” och också omnämnd i den engelska Cafe Royal Cocktail Book som gavs ut 1937. Men heller inte den är känd hos dagens barscen i staden den är uppkallad efter. I en artikel som skrev för sex-sju år sedan där stadens bartenders frågades ut om en San Francisco-cocktail svarade mer än hälften att det bara borde vara en shot Fernet vilket, i alla fall då, var den genomgående röda tråden i stadens barindustri.
Det finns tydligen en New York Cocktail - en whiskey sour med lime juice och grenadine - men mer känt är att du kan hitta stadens stadsdelar representerade. Manhattan har alla hört talas om. The Bronx är en Perfect Martini med en skvätt apelsinjuice. The Queens har bytt ut apelsinen med ananasjuice och kan skakas för ett skummande huvud. The Brooklyn är baserad på whisky med vermouth och maraschinolikör. Long Island Iced Tea är kanske inte lika sofistikerad som de andra men vad den saknar i finess kompenserar den i alkoholinnehåll och berömmelse. Men om ni trodde dess innehåll är spektakulärt så är faktiskt The Harlem Mugger strået värre. Utan att ha skapat någon berömmelse alls så har denna drink lyckats trycka ner vodka, gin, ljus rom, tequila och champagne. Toppad med en skvätt tranbärsjuice.
Cocktails som döpts efter platser är mest ett storstadsfenomen. I Sverige har vi möjligtvis inte varit så kreativa, även om min research inte varit speciellt djup - kanske har Stadshotellet i Motala någon gång skapat en lokal cocktail men i så fall har den inte jobbat upp en ikonisk status. En Stockholm borde såklart finnas, men det är inget vi känner till. Vi har inte smakat Göteborg, och väntar fortfarande på en Gävle.
Spänn fast säkerhetsbältena, nu reser vi.
Florida Tracksuit
Ett undantag. Tänkte egentligen fokusera på cocktails som heter som städer eller stadsdelar, inte andra saker. För är Florida Tracksuit med så borde Tennessee Cowboy och kanske White Russian också vara det. Men i alla fall. Florida Tracksuit kommer oväntat nog från en bar i Ottawa, Kanada. Apelsinvodka, hallonlikör och Red Bull. Som en träningsoverall i värmen.
Osaka Dry
En slags lekfull martinivariant kanske man kan kalla den. En mix av vodka och sake garnerad med inlagt plommon eller en citrontwist.
New Orleans
En stad känt för barliv, sprit och cocktails i allmänhet och kanske Brandy Crusta och Sazerac i synnerhet. Men en cocktail namngiven efter staden har jag aldrig sprungit på. Men den finns. Och den är simpel. Southern Comfort och grapefruktjuice är allt du behöver.
Bywater
Vi stannar i New Orleans som också har moderna cocktails. Bywater är ett recept från 2008 (med 288 kalorier) som är döpt efter stadens konstnärliga och karibisk-influerade kvarter Bywater. Vi ger inga fullständiga recept här men den innehåller rom, Averna (eller Amer Picon), grön chartreuse, Velvet Falernum, Peychaud’s Bitters, Regans Orange Bitters och apelsinzest.
The Vieux Carre
En annan kvarterscocktail från New Orleans. Skapad på 1930-talet och döpt efter deras French Quarter. Ett old fashioned-glas med is får sällskapa med rågwhisky, cognac, söt vermouth, Benedictine och Angustura och Peychaud’s bitters. Väldigt New Orleans.
London Buck
En populär sommarsvalkare för hundra år sedan under The Roaring ’20s. Namnet kommer från Buck’s Club i London och det handlar om en gindrink med citron eller lime och ginger ale. Ska vi stanna i London så finns också London Fog - London Dry Gin, iskallt vatten och absinthe som garneras med grönt äpple.
Sevilla
Det recept på Sevilla-cocktailen jag hittar är tydligen en adaption på Sevilla No 2 Cocktail från The Savoy Cocktail Book från 1930. Men då tänker jag genast, ”så vad hände med Sevilla No 1 Cocktail?”. Men i vilket fall som helst så handlar det här om ljus rom och port, ägg och sockerlag.
Cape Codder
Du har druckit den, och kanske för ofta. Mycket möjligt att det också var din första cocktail. Vodka och tranbärsjuice. Dock fick du nog inte den riktiga garneringen - citronskiva och mynta.
Houston Royal Oil
Klart amerikanska oljebranschen ska ha sin egen drink. Baserade på Johnnie Walker Red Label Scotch och med Amaro Averna, citronjuice, blodapelsinjuice, Pimms och muscovadosirap. Serveras i martiniglas med bränd blodapelsin.
The Los Angeles Cocktail
Det okända kärleksbarnet mellan Manhattan och Golden Fizz. En variant på whiskey sour med söt vermouth och ett helt ägg. Den elake säger sig förstå varför den fallit i glömska.
Miami Cocktail
En skapelse från 70-talet med en mix av rom, crème de menthe och citronjuice. Det finns också en Miami Beach Iced Tea som en frisk variant på den från Long Island. Dessutom finns det faktiskt en Miami Vice-cocktail och det tjusiga är att den kom långt innan tv-serien. En tropisk blandning av Strawberry Daiquiri och Piña Colada, väldigt Crocket and Tubbs.
New York Cocktail
Den dök möjligtvis inte upp förrän efter förbudstiden och var ungefär en whiskey sour med limejuice och grenadine. Ett udda faktum är att många menat, och menar, att det helst ska vara kanadensisk whiskey, men jag tror att du kan ta en amerikansk bourbon eller rye ifall du föredrar det. Redan på 1800-talet fanns dock redan New York sour som är en hyllad whiskey sour där bourbon (eller rye), citron, sockerlag, äggvita har uppdaterats genom att lägga till ett par matskedar rödvin.
Saratoga Cocktail
Jag har besökt Saratoga utanför San Francisco. Jag vet emellertid inte om det är det Saratoga som denna cocktail är döpt efter då den ska komma från en bar i Paris någon gång på 20-talet. Ett välfyllt glas med krossad is får besök av ananasinfuserad cognac, maraschinolikör och ett par skvättar orange bitters. Rör om, fyll glaset upp med is och häll lite kyld torr fransk cider i innan det garneras med apelsinklyfta och myntakvist.
The Washington Cocktail
Någon variant med torr Vermouth, brandy, aprikosnektar, liter bitter och sockerlag, jag har sett olika men samtliga lika bortglömda. Det finns också en Washington Apple men den kommer från delstaten Washington och skapades på slutet av åttiotalet när mycket av äppelskördarna gick till spillo. En man destillerade de bortkastade äpplena till en äppellikör han serverade i samma glas som hans tidigare favoritdrink - kanadensisk whiskey och tranbärsjuice.
The Parisian
En sofistikerad twist på en martini där det förutom gin och vermouth hittas creme de cassis vilken tillför den mörkröda glansen. Kanske en av få klassiker på listan och ursprungligen skapad för att marknadsföra crème de cassis på 1920-talet.
Berlin Martini
Berlin har sin helt egna version från den stora Martini-familjen. Vodka, apfelschnapps och sambuca ger ett grönaktigt resultat i ett Martiniglas.
Amsterdam Cocktail
Amsterdam är mer känt för saker man röker än dricker men det finns ett gammalt Amsterdam Cocktail-recept från Trader Vic’s Bartender’s Guide som innehåller genever, Triple-Sec, färskpressad apelsinjuice och Angostura orange bitter. Men förvirring uppstår när jag online snubblar över svenska Drinkoteket där jag hittar en cocktail som heter ”Amsterdam” och innehåller gin, bananlikör och citronjuice. Va?
The Boston Rum Punch
Ok, rum punch har druckits i Boston sedan 1700-talet gick över i 1800. Och det är förmodligen anledningen till att det inte finns fler Boston-drinkar. Börja inte jiddra med perfektion liksom. En av stadens bartenders förklarade för en journalist på Boston Globe, och det här var helt tillbaka någon gång under 1889, att ”det är inte alltid hur utförlig en drink är som gör den acceptabel i smakväg. Mitt förslag till läsarna är att helt enkelt få tag på högkvalitativ rom, häll upp det i ett glas med isbitar och över det häller du så mycket vätska du vill från din lemonadskål”. Så lät det då. Så låter det idag. Ju mindre uppfinnarglöd ju bättre resultat.
Milano-Torino
Milano-Torino, eller Mi-To långt innan det var en internationell rörelse, var en italiensk cocktail som blandade Campari - från Milano - och Cinzano - från Turin - toppat med Club Soda. När amerikaner kom till landet under förbudstiden blev det deras föredragna dryck och snart började den kallas för en Americano.
Alabama Slammer
En grej som var lite het i USA på sjuttio- och åttiotalet. Southern Comforts fruktiga och kryddiga whiskylikör skapar tillsammans med den söta, nötiga Amaretto-likören, sloe gin och apelsinjuice något som visar att även saker som man inte tror ska fungera ihop faktiskt kan passa ganska utmärkt. Allra bäst med färskpressade apelsiner.
Long Island Iced Tea
En liten skvätt cola försöker kamouflera ett innehåll bestående av tequila, vodka, rom, triple-sec och gin.
Harlem Mugger
Som sagt, strået vassare. Lika delar tequila, vodka, rom och gin plus dubbelt så mycket champagne och sedan toppat med tranbärsjuice.
The Brooklyn
Skapad långt innan stadsdelen hade några hipsterbarer. Whiskey, torr vermouth, Maraschino-likör, Angostura bitter och garnerad med apelsin i ett martiniglas.
The Bronx
Gin, söt vermouth, torr vermouth och skvätt apelsinjuice.
The Queens
Samma beståndsdelar som The Bronx men apelsinen är utbytt mot ananas.
Manhattan
New Yorks mest kända borough, och mest kända cocktail. Rye whiskey, söt vermouth, Angostura bitter och ett körsbär. Om vi stannar på Manhattan så finns också Little Italy. En bourbon-Manhattan där Angosturan bytts ut mot Cynar - en italiensk bitter på kronärtskocka.
Moscow Mule
Vodka, ginger beer och lime juice. Men kanske lika känd för kopparmuggen.
Blue Hawaii
Ljus rom, vodka, blå curacao, ananas juice och sweet and sour mix. Som en flytande blå hawaiipizza.
Cuba Libre
Rom och cola med lime. En kapten i amerikanska armén höjde sitt glas i en skål till sina kubanska kamrater och sa ’Por Cuba Libre!’ (för ett fritt Kuba!). Drinken, och namnet, fastnade.
Singapore Sling
Gin, körsbärslikören Cherry Heering, Benedictine, lime, bitters och soda.
Aspen Crud
Som nummer 31 på listan över 30 cocktails från hela världen vill vi lyfta fram Aspen Crud. Den amerikanska skidorten serveras i flytande form genom en milkshake-cocktail innehållande fem skedar vaniljglass och några shots bourbon. Pjäxdans på det och festen är igång.
