Få författare är lika förknippade med sina romanfigurer som Ian Fleming är med James Bond. BBC:s fyra avsnitt korta miniserie om James Bonds upphovsman verkar inte veta om den ska spä på mytbildningen eller montera ned den.
Fonden för miniserien är Ian Flemings förflutna som hemlig agent för den brittiska säkerhetstjänsten under andra världskriget. Flemings agenthistoria är förstås en viktig komponent i hans mytbildning och varför han blev så tätt sammankopplad med den betydligt kyligare 007. För att skilja på de två får vi se ett par scener där Fleming gör Bond-typiska saker – utan framgång. Som när han skidar utför ett berg och faceplantar i en snödriva. Eller när han beställer en dry martini, skakad men inte rörd, men får en flasköl. Ian Fleming framstår som James Bonds tråkigare och klumpigare lillebror som verkar i en agentvärld fylld av byråkratisk tristess snarare än exotiskt våld.
Angående historiens sanningshalt brasklappar Fleming direkt. Jag får läsa att vissa namn, platser och händelser har ändrats för dramatisk effekt. Det finns två uppenbara fallgropar för dramatiserade dokumentärer som är baserade på sanna händelser men kryddade med påhitt. Antingen blir de för stelbenta för att vara underhållande eller så innehåller de för många narrativa E-ämnen som förstör originalstoryn. Fleming gör sitt bästa för att trilla i båda.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2014.
