Frasier

Dr Frasier Crane är tillbaka i en förlegad men småcharmig burkskrattsförpackning.

Det är 19 år sedan tv-serien Frasier tackade för sig. Serien hade premiär 1993, samma år som komediserien Cheers gick i graven – vilket var där karaktären Frasier Crane för första gången dök upp. Frasier fortsatte i samma stolta sitcomtradition som Cheers, med one-liners, tydligt utmejslade karaktärer och ett universum som aldrig riktigt rörde sig framåt. Perfekt för en tid där tv-tablåerna fylldes med Vänner, Seinfeld, Spin City och The Nanny.

När Frasier gör comeback så är det i ett helt annat medielandskap där nittiotalssitcomen är närmast fossilerad. Att 2023 titta på en komediserie med pålagt burkskratt, uppenbara kulisser och karaktärer som mer påminner om tecknade figurer i köttkroppar känns i bästa fall surrealistiskt, i sämsta fall som ett examensarbete i antropologi.

Även om få av originalbesättningen är med i comebacken, utöver huvudrollsinnehavaren Kelsey Grammer, är arketyperna desamma. I stället för polispappan Martin får vi brandmanssonen Freddy, och neurotiske lillebror Niles har ersatts av den like felsociale brorsonen David.

Humorn påminner om något som kunnat sättas upp på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Men efter ett par avsnitt lyckas det föråldrade men beprövade sitcomupplägget stundtals montera ner delar av mitt försvar. Under den förlegade ytan finns fortfarande glimtar av charm, som ett stycke tv-historia förevigat i bärnsten.