Så tänker en narcissist

I Huddinge finns Sveriges enda behandling för narcissistiskt personlighetssyndrom. Men vem söker hjälp för att vara perfekt?

Psykologin har smugit sig in i våra liv och slagit sig ner vid bardisken, jobbfikat och i algoritmen. Vi har fått ett nytt, sexigt språk för vårt inre – ett sätt att prata om oss själva. Psykiatriska etiketter är inte längre bara medicinska termer, utan identitetsmarkörer, förklaringar och fullt rimlig info i en Instagram-bio. Vissa diagnoser har gjort imponerande statusresor de senaste åren. ADHD, till exempel. Andra ligger fortfarande längst ner i frysboxen, som något ingen riktigt vill kännas vid. Men kanske är tiden mogen att tina upp diagnosvärldens bad boy. Är vi redo att identifiera oss med narcissisten?

Iallafall om man får tro SVT:s nya dokumentärserie I huvudet på en narcissist. Serien släpper in oss bakom fasaden hos personer som ofta beskrivs som självupptagna, gränslösa och rätt outhärdliga men som också lever med ett inre lidande vi inte pratat riktigt lika mycket om. Och kanske trevligast av allt: den visar att narcissism faktiskt går att behandla. Psykiatern Peder Björling, som medverkar i serien, arbetar till vardags på Sveriges enda behandlingsprogram för narcissistiskt personlighetssyndrom i Huddinge.
– Att uppfylla kriterierna för narcissistiskt personlighetssyndrom är rätt ovanligt, men att ha narcissistiska drag är ganska vanligt. De flesta har någon gång haft en sådan person i sin närhet. Som kollega, släkting, partner eller ex, säger han. 

Narcissistiskt personlighetssyndrom handlar i grunden om en skör självkänsla som döljs bakom en högt satt självbild. Kraven på hur narcissisten “måste” vara för att duga – inför sig själv och andra – är astronomiskt satta. Bakom fasaden pågår därför en ständig kamp mot känslan av att vara fel. När ytan ändå krackelerar måste verkligheten snabbt göras om. Ett klassiskt knep är att flytta ansvaret från sig själv: till din känslighet, oförmåga att ta ett skämt, en taskig barndom, inkompetent chef – eller en oskyldig taxichaufför.
– Egentligen handlar det inte om att de vill såra andra, utan om att de inte står ut med känslan av att vara misslyckade, säger Peder. 

Det låter som det egentligen är rätt synd om dem? 
– Både och. Det här är personer som kan bete sig oskönt och ibland direkt vidrigt, men samtidigt mår de inte bra. bland får vi kommentarer som: ”Varför hjälper ni de där jävlarna som sårar andra?” Men samma sak kan man säga om människor med gravt alkoholmissbruk eller svår PTSD, som också kan orsaka stor skada för sin omgivning. Ingen väljer att bli psykiskt sjuk, och på det sättet kan man se narcissism som något man drabbas av. Med det sagt betyder förståelse inte acceptans. Man ska aldrig tolerera att någon beter sig som ett as.

Vad skiljer narcissister från psykopater, eller personer med antisocialt personlighetssyndrom? 
– Vid narcissism är självkänslan, självbilden och det ständiga försöket att höja eller skydda den det centrala. Psykopati, eller antisocialt personlighetssyndrom som det bygger på, handlar däremot om en starkt nedsatt eller obefintlig känslomässig empati, plus impulsivitet och riskbeteenden. Drivkraften är ofta att få något – sex, spänning, pengar eller makt. Vid psykopati ingår även så kallad machiavellism, vilket är en slags planerad och strategisk manipulation. En psykopat kan till exempel lägga månader på att lura någon på pengar.

En narcissist sitter alltså inte och planerar sitt risiga beteende veckor i förväg?
– Nej, det är inte kalkylerat på det sättet. Narcissistiska handlingar är ofta spontana reaktioner som triggas av att känna sig dålig, till exempel när någon annan får mer uppmärksamhet på en fest. Det gemensamma för de här tre är grandiositeten – känslan av att vara bättre, mer värd och mer berättigad än andra. Man kan säga att alla psykopater har starka narcissistiska drag, men få med narcissistiskt personlighetssyndrom är också psykopater.

Vad skiljer då en narcissist från en person som bara är osäker eller emotionellt omogen? 
– Skillnaden handlar ofta om varför man stannar i relationer. En osäker person stannar kanske av rädsla för att bli ensam eller på grund av separationsångest. En narcissist stannar oftare av ytliga skäl – för status eller för att de oroar sig för vad omgivningen skulle tycka om det tar slut. Ibland fungerar partnern mer som ett fan än som en jämlik, även om relationen i sig inte är särskilt givande eller intellektuellt utmanande. Enbart låg självkänsla syns oftare i blyghet, undfallenhet och svårigheter att stå upp för sig själv.  Man måste komma ihåg att hos en enskild person är inte allt narcissistiskt drivet, det finns också inslag av alldeles vanliga motiv för kärleksrelationer.

Gaslighting, är det något narcissister gärna ägnar sig åt?
– Gaslighting verkar på senare tid användas som synonym till att ljuga, vilket blir lite missvisande. Begreppet kommer från en 40-talsfilm där en man systematiskt manipulerar sin partner till att tvivla på sitt eget förstånd. I dag används ordet ofta i kontexten av att någon säger ”det där hände inte” eller ”så var det inte”. Men lögner, ansvarsflykt eller att man är oense är inte gaslighting. Det florerar mängder av inlägg om ”narcissistiska manipulationstekniker” på sociala medier. Jag har fått kritik för att jag säger att narcissister inte manipulerar på det sättet. Däremot försöker de ofta kontrollera situationer för att se bra ut. Det kan handla om att öppet säga emot någon med hög status för att sänka personen, eller att baktala en upplevd konkurrent. Det är manipulativt, men inte gaslighting. 

Är narcissister medvetna om det här manipulativa beteendet, eller är det en ryggmärgsreflex? 
– Tänk såhär: Är du själv medveten om när du påverkar andra? Alla människor påverkar sin omgivning i olika grad för att bli omtyckta – man ställer vissa frågor, berättar roliga saker eller lyfter fram sig själv. För narcissister handlar det om att få situationen att se bra ut för dem, men det är sällan planerat i detalj. Samtalet glider spontant över till att handla om dem själva, deras jobb eller prestationer. Görs det klumpigt blir det tydligt för omgivningen. Görs det smidigt kan det uppfattas som charmigt och underhållande, som att du har ett spännande liv och bra historier. 
Många som varit i destruktiva relationer uttrycker en känsla av att ha blivit ”utvalda” av sina förövare. Skulle du säga att narcissister väljer ut sina offer medvetet?
– Det är väldigt sorgligt att läsa berättelser där personer är övertygade om att deras ex såg dem och tänkte: "Det här är en person jag kan förstöra”. Jag förstår behovet av tolkningen, men oftast stämmer det inte. Mer troligt såg den här personen något den tyckte om hos dig, ville bli tillsammans – och sedan spårade det ur när kraven ökade. Att aktivt välja någon för att bryta ner den personen hör snarare ihop med sadism. De narcissister vi möter i vården vill bli sedda som goda människor. 

Hur vet man om man själv är narcissist?
– Om man känner igen sig i att ständigt stressa över hur man uppfattas, jagar en orimligt hög kravbild av vem man borde vara – helst bättre än andra – och märker att det går ut över både relationer och livskvalitet, kan det vara värt att stanna upp och fundera på om det handlar om narcissistiska drag. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att alla behöver en grad av så kallad sund narcissism. Den hjälper oss att behålla en positiv självbild när vi möter motgångar. Om någon säger något kränkande till dig ska du inte bara ta in det och låta det bli en del av din självbild. Det handlar om att ha det i lagom dos, så att man fungerar både med sig själv och andra.

Forskningen pekar på att narcissism till stor del är ärftligt – någonstans mellan 35 och 70 procent. Vad det medfödda egentligen består av vet man inte exakt, men mycket tyder på en sårbarhet i hjärnans system för självvärde och status i gruppen. När sårbarheten landar i fel miljö kan du komma att utveckla starkare narcissistiska drag. Det kan handla om hem där misslyckanden möts med ogillande, där rädsla och osäkerhet ses som svaghet, där en förälder själv är narcissist – eller där kärlek och bekräftelse är villkorade av prestation. Du är bra när du levererar, men mindre värd när du inte gör det. Med det sagt är det inte applåderna på fotbollsträningen som är problemet, utan tystnaden när barnet missar öppet mål. I dokumentären skiljer man mellan två former av narcissism: den grandiosa och den sårbara. Diagnosen är främst byggd för att fånga den första – den högljudda, vräkiga personen som öppet anser sig vara lite mer värd än andra. Den sårbara varianten är svårare att upptäcka. Den kan framstå som lågmäld, självutplånande, kränkt eller ständigt missförstådd. Istället för aggression används skuld, kyla och passiv aggressivitet för att få kontroll. Ofta ryms båda de här varianterna i samma person. När livet flyter fungerar grandiositeten som en rustning, när den spricker återstår det sköra läget. Narcissism rör sig, som det mesta i psykologin, på ett spektrum. Många bär på narcissistiska drag, inte minst i miljöer där prestation är hårdvaluta. Men för att få den medicinska diagnosen krävs två saker: starka drag – och att livet faktiskt inte fungerar. Utan tydligt lidande eller funktionsnedsättning får du ingen diagnos. Det är alltså fullt möjligt att vara a pain in the ass för din omgivning utan att du uppfyller kraven för en diagnos. Sårbarhet för narcissism kan dessutom ligga vilande i åratal, för att blossa upp när livet frestar på: ett jobb som ryker, en skilsmässa, en förlorad publik. 

Kan narcissister känna ånger och skuld? 
– Det beror lite på. Det som driver narcissistiska beteenden är skam – inte skuld. De känner inte ånger över att ha sårat andra, utan för att framstå som inkompetent eller dålig. Fokus är på hur de ser ut i andras ögon, inte på vad de faktiskt gjort. Man kan säga att skammen blir så pass stark att den ställer sig i vägen för de empatiska skuldkänslorna. Därför är narcissister ofta dåliga på att reparera relationella skador. 

Skulle du säga att vår samtid skapar fler narcissister, eller att fler människor upplever sig vara omgivna av narcissister? 
– Vi är generellt mer intresserade av psykologi och diagnoser än för 20–30 år sedan. Neuropsykiatriska diagnoser, trauma och narcissism talas om på ett sätt vi inte gjorde då.
Narcissism har alltid funnits, men det finns nog fler arenor för den idag. Förr behövde man gå med i ett rockband, en teatergrupp eller ett fotbollslag för att få stå på en scen och bli beundrad. I dag räcker det att starta ett TikTok-konto. Sociala medier har skapat nya ytor för uppmärksamhet och bekräftelse, och kan absolut sätta turbo på narcissistiska drag, även om fenomenet i sig varken är nytt eller på väg bort. 

Skulle du säga att artistyrket är överrepresenterat när det gäller narcissistiska drag?
– Jag tänker kanske ännu mer på skådespelare, eftersom en så stor del av jobbet handlar om att stå på scen och bli sedd. Som musiker kan man ju släppa musik utan att göra intervjuer eller spela live. Där finns lite mer spelrum. Men generellt gäller det alla yrken där man kan känna sig beundrad. Det kan lika gärna vara en neurokirurg, en stjärnadvokat eller den bästa säljaren på ett telefonbolag. Man kan vara framstående på så många sätt.

Hur ofta på jobbet får du lust att säga: ”Det här är inte narcissism, he was just not that into you”?
– Haha, inte så ofta. Jag jobbar ju på en mottagning för personlighetssyndrom och träffar inte folk som söker för exempelvis depression kopplat till separation. Men generellt gäller det att vara lite försiktig när man börjar tänka i termer som: ”Varför hände allt det här mig? Varför sa hen så? Kan det vara en narcissist?” Just så skulle nämligen en narcissist själv resonera.

Vilka tidiga varningssignaler i en relation ska man vara uppmärksam på?
– Om det går från noll till hundra på en gång och allt är väldigt svindlande, intensivt och ovanligt passionerat, trots att ni knappt känner varandra, är det dags att vara uppmärksam. Lägg märke till om smicker ofta är en indirekt komplimang till sig själv, exempelvis att ni har ett så perfekt liv. Är det viktigt för personen att framstå som perfekt? Notera hur personen hanterar motgångar. Alla blir stressade ibland, men om reaktionerna är orimligt starka, eller om du ofta verkar vara “orsaken” – att du tycker det går för fort, inte känns jämställt eller att du glöms bort i sociala sammanhang – det är en tydlig röd flagga. Och personen dessutom aldrig kan erkänna misstag utan att gå till motattack… Ja, då blinkar varningslampan.

Hur går er behandling till? 
– Behandlingen pågår under ett år, med ett individuellt besök i veckan och 90 minuters gruppterapi med andra som också har narcissistisk problematik. Som med all terapi handlar det inte om att ta bort känslor eller ändra på personen, utan att lära sig hantera sin personlighet och sina känslor. Ibland funkar livet bättre bara av att kunna räkna till tio. Gruppen har upp till nio deltagare och de flesta som fullföljt hela programmet, vilket är ovanligt många, visar tydlig förbättring. Saker och ting fungerar bättre.

Vad är det svåraste i terapin?
– Det som egentligen är svårt för alla – att förändra sig själv. För narcissister blir det extra tufft eftersom de har ett starkt behov av att inte vara en “dålig person”. I terapin måste de titta på sina dåliga sidor och det kan såklart kännas tufft. Ett sätt att närma sig det är att också prata om deras lidande, något många inte gjort tidigare. Att öppna upp om det gör det lättare att prata om den buffliga, aggressiva och impulsiva sidan. Paradoxalt nog upplever många mer förståelse och värme i gruppterapin med andra narcissister, förutsatt att de i viss mån klarar av att visa sig sårbara. Gruppterapi skapar en unik dynamik och är klart mest effektivt för att förstå hur man påverkar andra och lär sig fungera bättre i relationer.  Där vågar de prata om grandiosa fantasier, sin avundsjuka eller svårigheter med medkänsla.  Men den viktigaste förutsättningen är att personen själv vill ha hjälp.

Vad är skyddande faktorer för att barn inte ska växa upp och utveckla narcissism? 
– Det är viktigt att barn möts med värme och förståelse när de är sårbara, misslyckas eller känner sig osäkra. Det måste vara okej att inte alltid lyckas, att känna rädsla eller avundsjuka – man duger som man är. För personer med narcissistiska drag är det här svårare, och de kan reagera med irritation, ilska och till och med avsmak när någon i deras närhet är sårbar. Jag har haft patienter som söker hjälp just för att inte upprepa sina föräldrars negativa mönster – där finns en riktig chans att bryta ett generationsmönster.

Vad hoppas du, och önskar, att tittarna tar med sig när det gäller narcissism?
– Jag önskar att folk ser hela dokumentären, läser min och Nikis (Niki Sundström, reds anm.) bok och hittar andra bra källor för information. Jag önskar också att man, samtidigt som man ser det destruktiva som drabbar dem runt en narcissist, också försöker förstå vad som pågår inuti personen och vilket lidande de bär på bakom det problematiska beteendet. Inte för att ursäkta dem, utan för att kunna bättre förstå. Narcissism är en del av spektrumet som ryms inom mänskligt beteende och det finns mycket mer att förstå än de där ytliga bilderna som ofta syns i media. 

I huvudet på en narcissist visas på SVT Play.