Spännande pusseldeckare i rafflande techsetting.
En techmiljardär bjuder in nio framstående gäster till en avskild lyxanläggning på Islands karga tundra. En av de inbjudna är amatördetektiven och debuterande true crime-författaren Darby Hart som i en gästlista bestående av framgångsrika AI-pionjärer, konstnärer, astronauter och forskare känner sig malplacerad. Vad gör hon här egentligen?
Historien skildras utifrån två parallella tidslinjer, en i nutid på det högteknologiska lyxtretreatet, och en i det förflutna där Darby löser fall med mördade kvinnor tillsammans med sin dåvarande pojkvän Bill. Tidslinjerna flätas samman när det visar sig att även han, Darbys expojkvän, är inbjuden till kalaset. När ett dödsfall inträffar på anläggningen är det Darby, generation Z:s Sherlock Holmes, som tar sig an fallet.
Det är inte jag som kom på jämförelsen, den uttalas i serien. Precis som Holmes använder Darby narkotika för att ”tänka bättre”, men här har morfinet ersatts med gräs, och i AI:n Ray har hon en Dr Watson-liknande hjälpreda. A Murder at the End of the World är ett lyckat äktenskap mellan den klassiska pusseldeckaren och den moderna techthrillern. Villospår staplas på hög, säkerhetsnätverk hackas via wi-fi:n till den smarta belysningen och teknik ställs i relief till etik.
Det är i spelet mellan karaktärerna det inte når hela vägen fram. Framför allt när dialogen blir allt mer krystad och uttalas till en publik snarare än till en annan människa. Bortsett från det är A Murder at the End of the World en mordgåta som håller mig klistrad framför skärmen till upplösningen.
