Tomas Andersson Wij - Högre än händerna når

Raffaella Lindström 00:00 21 Nov 2020

I mer än 20 år har Tomas Andersson Wij släppts egen musik. Vid flera tillfällen har han hyllats, bland annat i programmet Så mycket bättre, men trots det har sångaren hankat sig fram.

Musiken har alltid svävat mellan att vara klockren och tråkig. En förklaring kan vara artistens bakgrund som musikrecensent, vilket innebär att han vet vad som gör ett album bra. Det hela blir till slut blir alldeles för perfekt, för opersonligt i de personliga låtarna. 

Nu kanske det verkar som att den här recensionen dissar Tomas Andersson Wij. Men så är inte fallet. I själva verket är det här en hyllning. En salut till en artist som äntligen lyckats ta det där extra steget. På den nya plattan Högre än händerna når har Tomas Andersson Wij hittat en balansgång mellan gammalt och nytt. 

Den som lyssnat på honom tidigare vet att det lågmälda, nakna pianot är ett återkommande instrument. Så är även fallet på den nya plattan, men skillnaden är att på flera låtar har en synth gift sig med de vackra textraderna. 

På många sätt liknar albumet en saga. Här byggs en hel värld upp med människor, vardagsbetraktelser och nostalgi. Likaså genomsyrar albumet en känsla av likgiltighet. Tomas Andersson Wij ger utrymme till både glädje och sorg i det väsen som kallas acceptans. Framför allt gäller det låten Jag var ett konstigt barn. 

Trots framstegen spökar samma svagheter som på tidigare album. Bland annat känns flera pianolåtar identiska, vilket innebär att lyssnaren tappar fokuset. Med det sagt är det ändå värt att lyssna på Högre än händerna når. Här finns mycket inspirerande, som artisten förhoppningsvis fortsätter att utveckla.

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är. 

Bicep – Isles

2020 var ett år av hemmasittande, men på Isles har Bicep gjort en musikalisk jorden runt-resa, influerade av Londons alla ljud.