27-åriga Vilma Flood behöver inte mer än några sekunder för att fånga ens uppmärksamhet. På hennes tredje album Flood kastas vi direkt in i hennes stormiga värld, där den kraftfulla och gåtfulla rösten fort rycker tag i en.
Singer-songwritern från Dalarna har ett distinkt sound, som visserligen får tankarna att vandra till en mängd olika artister, såsom First Aid Kit och Angel Olsen, men trots det sticker hon ut ur mängden. Den råa produktionen, och de höga tonerna, ger musiken en högst personlig prägel.
Rent musikaliskt bjuder det nya albumet på spår från flera olika genrer, men framför allt är det Vilma Floods svaghet för americana - samt kärleken för folkpop - som gör störst avtryck. Genom elva låtar får vi följa med på en berättelse om kärlek, livslängtan men även sorg.
Albumet börjar djärvt med låten Cold, en nästintill explosiv historia om olycklig kärlek. Det är en riktigt bra och intensiv inledning på ett album som i övrigt är ganska så långt. Flera av låtarna är välproducerade och har fina textrader, men tyvärr tar det inte bort känslan av att albumet hade kunnat vara rappare.
På det stora hela är detta ett både snyggt och fräscht album, som sliter tag i en redan de första sekunderna i den första låten. Men med det sagt hade inramningen för Flood kunnat vara tydligare. Nu är känslorna kastade åt alla håll, något som visserligen har sin charm, men samtidigt gör helheten otydlig.
