Phoebe Bridgers - Punisher

Tina Rosenfink 00:00 20 Jun 2020

För många månar sedan skrev jag ett reportage om medium i Stockholm. Det var ett spännande men också skrämmande skrivuppdrag. Det blev snabbt ganska självutlämnande, i synnerhet med de fotografier som togs på mig. Sedan dess har jag inte besökt ett medium, men rätt ofta skriver en främling till mig och ber om kontaktuppgifter till ett av de medium som jag besökte. Det känns fint att texten lever sitt egna lilla liv på internet och att andra personer får komma närmare det ockulta. Och den här skivan av Phoebe Bridgers handlar om just det, när det magiska möter det personliga.

Punisher, som en kan tro refererar till Marvels superhjälte utan superkrafter, är en vacker skiva som till största del handlar om Bridgers hemsökta hus och de spöken som huserar där. Phoebe Bridgers menar att andarna gör hon inte kan överge huset, hur långt bort hon än reser återvänder hon alltid dit. Genom de elva spår på skivan får vi gå tillsammans med henne över de knarriga golven och väckas av kalla fingrar mitt i natten.

Men det finns även mycket humor på Punisher. I låten Halloween sjunger hon “If I wake up, someone better be dying,” som syftar på ambulanssirenerna som alltid tjuter vid sjukhuset som huset ligger intill. 

Det är sällan en skiva kan balansera denna typ av “spökligheter” utan att bli ett tramsigt Halloween-album. Men Phoebe Bridgers har lyckats skapa en gripande skiva om sitt liv och det är en ynnest att lyssna på hennes texter som ackompanjeras till en intressant tolkning av emo-folk som genre.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Surf Philosophies - Bread Of The Mansion mixtape

Att skapa en mixtape (eller en spellista, nuförtiden) är en väldigt omtänksam gärning. Daniel från Surf Philosophies verkar tycka detsamma, och har skapat ett mixtape till oss som han kallar för Bread Of The Mansion. Det är en mix av samples, instrumentell musik från en tom inspelningsstudio och outtakes på låtar som hamnat mellan stolarna. 

Paul Weller - On Sunset

Det hade kunnat barka därhän. Ju äldre den en gång så så distinkta popeleganten blivit, desto mer har han velat visa mer eklektiska, experimenterade och alltför ofta kosmiska sidor av sig själv. Medan flummeriet har tagit allt större plats i hans musik har den blivit allt mindre angelägen. 

Och just så börjar det, med en låt som är ett sentimentalt samtal med - observera ”med”, inte ”om” - en discokula, och varningslamporna blinkar intensivt när låten halvvägs övergår från låt till friformigt ljudcollage.