Pacific Waves - Youngster

Patrik Forshage 00:00 7 Feb 2020

Youngster bygger på en omfattade och bred samling upplevelser och influenser, nästan ursäktar Göteborgsbandet Pacific Waves den bredd de upplever på sitt debutalbum.

Och visst finns det stunder som Kola och Hard to Be Nice som bryter av en aning med falsettsång och lite souligare botten, visst låter refrängen i Caroline lite mer muskulös än resten av skivan och visst finns det ett i sammanhanget udda blås i Backward/ForwardMen kärnan hela vägen genom albumet är ändå klingande indiepop som den lät när Orange Juice var världens viktigaste popband och Sarah världens viktigaste skivetikett, när stämsång och elektriska gitarrklanger helt utan distorsion var höjden av hemmagjord stil och skönhet och där replokalen funkar alldeles utmärkt som inspelningsstudio, vad ljudnördarna än anser om saken. 

Men att essensen i deras uttryck är mer enhetligt än Pacific Waves riktigt vill kännas vid förminskar på intet sätt deras debutalbum. Det ger dem en egen och specifik karaktär som gör Youngster till en friskt blomstrande bukett popsånger där slöa Ride My Bike just nu är den här skribentens favorit.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Heat - H.E.A.T. II

Efter 2017 års vattendelare Into the Great Unknown, som var ett uppfriskande initiativ av en mer modernt pop-orienterad aor, går Heat tillbaka på H.E.A.T. II till ett sound som har mer gemensamt med deras mer traditionella grund. Det är inte förvånande.

Greg Dulli — Random Desire

Den där förmågan att genom kombinationen av öronbedövande gitarrmangel och medryckande soulgroove åstadkomma en känslostormande passion har sällan svikit Greg Dulli. Sedan Afghan Whigs första inspelningar har den burit under tre årtionden med det bandet och någon gång ihop med Mark Lanegan som The Twilight Singers. Bara på Afghan Whigs senaste album, det andra efter återföreningen 2012 gick det rutin i receptet, och kanske berodde det på att återföreningen mer var Dullis sätt att betala tillbaka till sämre bemedlade bandmedlemmar än hans eget behov? 

The Night Flight Orchestra - Aeromantic

Denna nostalgiska konstellation är redan inne på sitt femte album och lyckas, som vanligt, med konststycket att kombinera en hög utgivningstakt med en enastående kvalitativ nivå. 

Med Soilwork-sångaren Björn Strid i spetsen fortsätter gruppen på sitt hedervärda uppdrag att sprida rock (och pop) sprungen ur 80-talets tidiga år. Generellt sett är detta den äldre skolans aor som dock har ett närmre förhållande med Abbas teatraliska melodiarrangemang samt en ådra av disco (och nyanser av schlager!).