Youngster bygger på en omfattade och bred samling upplevelser och influenser, nästan ursäktar Göteborgsbandet Pacific Waves den bredd de upplever på sitt debutalbum.
Och visst finns det stunder som Kola och Hard to Be Nice som bryter av en aning med falsettsång och lite souligare botten, visst låter refrängen i Caroline lite mer muskulös än resten av skivan och visst finns det ett i sammanhanget udda blås i Backward/Forward. Men kärnan hela vägen genom albumet är ändå klingande indiepop som den lät när Orange Juice var världens viktigaste popband och Sarah världens viktigaste skivetikett, när stämsång och elektriska gitarrklanger helt utan distorsion var höjden av hemmagjord stil och skönhet och där replokalen funkar alldeles utmärkt som inspelningsstudio, vad ljudnördarna än anser om saken.
Men att essensen i deras uttryck är mer enhetligt än Pacific Waves riktigt vill kännas vid förminskar på intet sätt deras debutalbum. Det ger dem en egen och specifik karaktär som gör Youngster till en friskt blomstrande bukett popsånger där slöa Ride My Bike just nu är den här skribentens favorit.
