Den nye Stefan Andersson är här och jag vet inte vem som ska bliglad av det: de som gillade den gamle - eller de som inte kunde med honom?
Jag har aldrig tilhört något av lägren. Det han gjorde var för taffligt för att ens bli irriterad på och det gick ändå att förstå och acceptera; i ett land där blåjeansrocken varit religion så länge är det väl bara självklart att det dyker upp lokala proselyter som blir saliga på den hemvävda varianten. Men det här? Ett extremt lättviktigt avkok på bossarytmer och svensk trubadurtradition, som en halv Lisa Ekdahl, med ett stänk John Holm. Ganska hemskt.
Skivbolag:
Artist:
