Stefan Anderssons tredje platta är aningen lugnare än de tvåföregångarna Emperor's day och Walk right on. Han har fortfarande guld istrupen och om man pratar amerikansk västkust så står sig detta väl ikonkurrensen. I och för sig hade det inte skadat om Andersson tonat ner sin snällimage. Lite mindre hjärta och lite mer underliv, om ni förstår vad jag menar.
Stefan Andersson
På svenskaDen nye Stefan Andersson är här och jag vet inte vem som ska bliglad av det: de som gillade den gamle - eller de som inte kunde med honom?
Jag har aldrig tilhört något av lägren. Det han gjorde var för taffligt för att ens bli irriterad på och det gick ändå att förstå och acceptera; i ett land där blåjeansrocken varit religion så länge är det väl bara självklart att det dyker upp lokala proselyte |
