"Jag är ett barn nu", slår Maria Eriksson fast i Fotsoldat, och när några autentiska barn tar vid är det ingen större skillnad i tonfall jämfört med Marias egen okonstlade röst. Den är lika befriad från varje antydan till instagramfilter som hennes vardagspoetiska texter är, och trots att hon kompas av ett fullt band (där i synnerhet Jonas Teglunds gitarr är fantastiskt följsam) låter det avklätt och naket. Samtidigt är hennes auktoritet lika naivt obestridlig när hon i Hund befaller honom att komma tillbaka ("annars smäller jag dig på käften") eller när hon uppmanar dig att Stjäl det du behöver.