Ända sedan Neneh Cherry tog av sig handduken hon hade om huvudetoch skakade ut håret med några snabba knyck med skallen, i videon till Manchild, har hon varit min idol. Hon är på de allra flesta sätt fräckare än Madonna, Chrissie Hynde och Joan Jett tillsammans. Och då måste man betänka att de tre tillsammans blir rätt tuffa... Debuten Raw like sushi var ojämn men bitvis lysande. Uppföljaren Homebrew är en av de mest spelade plattorna i min samling. När jag känner mig ledsen eller orkeslös brukar jag sätta på den och den får genast mig att känna mig bättre. Eller tvärtom. Det är olika. Den lämnar mig i alla fall aldrig oberörd.Man är en logisk fortsättning på Homebrew. Men inte bara det: den är en förädling av den. Lekfullheten och experimentlustan finns kvar, liksom innerligheten och känslan. Men ännu mer, ännu starkare. Det är liksom mycket av allt. Och både musikaliskt och textmässigt spänner plattan över ett väldigt brett spektrum. Här finns drypande våt sex i Kootchie och lite mer sansad sådan i Hornbeam. Men här finns också tydliga spår avsorge arbetet efter styvfadern Don Cherry, och en god portion av Neheh Cherrys hemma snickrade och sanna feminism, som väl mer har med människor än med män och kvinnor att göra, egentligen. Möjliga singlar, förutom de redan avverkade 7 seconds och Woman, finns detgott om. Feel it är stentuff i all sin tillbaka hållenhet och Cherrys "ooh!" här är snudd på hennes bästa hittills. Nämnda Kootchie och Hornbeam skulle säkerligen med vidhängande videor kunna gå varma på MTV. Beastiality är också gastkramande med bara Nenehs uttrycksfulla röst, en akustisk gitarroch i övrigt ett väldigt ödsligt komp. Avslutande Everything skulle Barry Manilow mycket väl kunna göra en cover på om han fick för sig att spela inen platta igen. Och det menar jag som något positivt.Skivbolag:
Artist:
